Just nu skriver jag på den del av boken som tar upp verktyg och tips för hur man bättre kan hantera de problem som föräldraskapet med en narcissist medför och hjälpa sitt barn. Det ska erkännas att det är svårt att angripa ett ämne där det inte finns något botemedel. Det finns inga quick fixes på narcissistens problematik. Inget ”gör så här så löser sig alla dina problem”.
Nope, om du har barn med en narcissist så är problemen där de är. Narcissister är inte förändrings benägna och ”barnets bästa” är narcissistens bästa. I narcissistens huvud är det nämligen samma sak. Och även om du inleder en tvist och kanske har helt rätt i att barnet skulle må bättre av att vara hos dig så betyder inte det att du får rätt i domstol. Det är inte samma sak.
Nedslående och därför inte värt att skrivas en bok om? Nedslående absolut men just därför än mer värt att skriva en bok om. Det finns många erfarenheter dragna därute. Andra som trampat samma snåriga terräng och gått vilse men sen hittat någon form av stig att hålla sig till i föräldraskapet med narcissisten. Det finns de som kämpar i motvind varje dag och aldrig hittat till den där stigen men ändå hittat andra saker som fungerat läkande för sig själva och sitt barn. Det blir aldrig enkelt med en narcissist men just därför behövs det råd och tips. Fokus behöver ligga på det vi kan påverka i relation till en person vars problematik vi i så mångt och mycket står maktlösa inför. Det är det jag försöker få ner på pränt i detta nu.
Det går framåt i sakta mak.
Giftiga relationer 
Hej! Du har helt rätt det du skriver. Min dotter har,levt ihop med en narcissist. och de har ett barn ihop.Han har skaffat en ny relation och har barn med henne.Vi trodde det skulle bli bättre när han hade en ny familj, men så mycket som jag läst på om narcissister så måste de har en som de måste härska över och manipulera. Min dotter har försökt att söka ensam vårdnad, och hamnat på tingsrätten, familjerätten och socialen,Han hotar och ljuger, och gör allt för sin egen vinning skull.Hon har anmält honom till polisen, även hans mamma, som skriver och kränker henne hela tiden.Han har charmat socialen, så de tror att det är min dotter som är problemet. Jag själv skulle kunna skriva en bok, om detta. Han har förstört inte bara min dotter, utan sonen som är fem år, har tagit skada, och försöker försvara båda föräldrarna när de har honom varannan vecka. De som lyssnar och förstår henne är kvinnojouren.Så fortsätt med din bok. Jag kommer att köpa den, och sätta den i händerna hos socialen och familjerätten, eftersom de inte tar psykisk misshandel på allvar. Jag önskar dig Lycka Till!
GillaGillad av 1 person
Tack Eva 🙏🏻🌷. Du beskriver mönstret så väl, hör att det har varit och är riktigt tufft. Det är fruktansvärt att se på när barnet ständigt försätts i lojalitetskonflikter av den ena föräldern. Man känner sig så maktlös. Styrkekram
GillaGilla
Du har rätt. Jag genomgår en liknande situation. Mitt ex använder barnen som brickor i sitt spel och använder konstant uttryck som ”barnens bästa” och ”för barnens skull”. Barnens bästa är alltid exakt det hon vill enligt henne. Hon ljuger om barnen och inför barnen. Hon manipulerar barnen och alla omkring och försöker även manipulera mig. Jag har fått stå ut med grova trakasserier från henne och hennes nye man och när jag blir ledsen eller vill att vi reder ut vad som pågår så vänds det mot mig. Bara någon månad efter senaste påhoppet försökte hon få mig att tro att ”vi gör ingenting mot dig”.
Det är jättesvårt att hantera när man står inför en människa helt utan spärrar eller samvete. I hennes värld är grova trakasserier rätt. Hon visar ingen som helst ånger. Det tog lång tid för mig att inse att jag behövde hjälp.
Hela vår tidigare relation kännetecknades av situationer där hon efter att ha förlorat någon argumentation kunde stå och skaka av ilska samtidigt som hon skrek att jag var galen och arg. Det var omöjligt att vända även om jag försökte skratta bort det och säga ”snälla du, du står och skakar av ilska och skriker samtidigt att jag är galen men jag står ju här helt lugn, öppna ögonen snälla du”. Hennes raseri visste inga gränser de gånger jag sa så och hon har bland annat kallat det psykisk misshandel. När jag till slut frågade om hon menade att en förlorad argumentation är psykisk misshandel så insåg jag att något inte stod rätt till. Den ilskan och det hatet som kom fram skrämde mig mer än någonting nånsin har gjort och jag gör aldrig mer misstaget att skratta bort henne. När jag och barnen en kort tid efter den händelsen hade besökt min allvarligt sjuka mor så säger hon inför barnen att jag hade lurat dom att åka med och att deras farmor inte alls var sjuk. En kort tid senare var min mamma död av sjukdomarna och det gjorde obeskrivligt ont att bli berövad rätten att sörja sin döende mamma och framför allt att bli berövad möjligheten att få barnen att förstå att dom måste ta tillvara den sista tiden med henne. Det var då jag förstod att det inte fanns några normala spärrar. Det har naturligtvis fortsatt och fortsätter än i dag men nu vet jag att jag inte kan ändra på henne.
En kamp mot en sådan karaktär går inte att vinna på egen hand. Det tog lång tid att förstå det.
Jag vill med detta säga: Ta INTE kampen själv. Ta hjälp eller backa undan!
GillaGillad av 1 person