Det finns en sorts trötthet som inte går att vila bort. Den kommer inte från för lite sömn, utan från för många försök – försök att bli förstådd, sedd, respekterad.
Det är en mental utmattning som växer när man gång på gång försöker föra ett samtal med någon som bara hör sin egen röst.

Jag tror att många känner igen sig i det där. Man går in i samtalet med de bästa intentionerna – kanske för att reda ut ett missförstånd, kanske för att skapa samsyn. Man vill hitta vägen framåt.
Men ganska snart märker man att det inte handlar om att förstå varandra. Det handlar om kontroll, om makt över tolkningen, om att den andra vill vinna.