Alla destruktiva relationer syns inte. Vissa lämnar inga tydliga spår, inga dramatiska brytpunkter, inga ord som enkelt går att citera i efterhand. De förändrar istället riktningen långsamt – nästan omärkligt.
Alla destruktiva relationer syns inte. Vissa lämnar inga tydliga spår, inga dramatiska brytpunkter, inga ord som enkelt går att citera i efterhand. De förändrar istället riktningen långsamt – nästan omärkligt.
Det finns en sorts trötthet som inte går att vila bort. Den kommer inte från för lite sömn, utan från för många försök – försök att bli förstådd, sedd, respekterad.
Det är en mental utmattning som växer när man gång på gång försöker föra ett samtal med någon som bara hör sin egen röst.
Jag tror att många känner igen sig i det där. Man går in i samtalet med de bästa intentionerna – kanske för att reda ut ett missförstånd, kanske för att skapa samsyn. Man vill hitta vägen framåt.
Men ganska snart märker man att det inte handlar om att förstå varandra. Det handlar om kontroll, om makt över tolkningen, om att den andra vill vinna.
För den som står bredvid kan det vara svårt att förstå. Allt verkar ju normalt. Partnern framstår som charmig, omtänksam och engagerad. Han eller hon vet hur man småpratar på en middag, hur man håller upp dörrar, hur man får andra att känna sig speciella. Det är lätt att tänka: ”Så trevlig! Vilken fin relation de verkar ha.”
Många som levt i destruktiva relationer beskriver hur det inte började med något stort. Det var inte slag, skrik eller fullskalig kontroll från dag ett. Det var små saker. En liten förminskning i en vardaglig situation. En kommentar som sårade – men som genast följdes av ett “men herregud, det var ju bara ett skämt”. En känsla av att något inte stämde, men som du snabbt slog ifrån dig. För det var ju inte så farligt.
Efter en separation vill många bara en sak: andas. Börja om. Hitta trygg mark. Men för vissa tar kampen inte slut där. Den tar bara en ny form.
Innehåller reklam och samarbete för egna produkter Makt i en relation handlar inte alltid om höjda röster eller synlig kontroll.… Läs mer Den subtila makten i att ignorera – när svaren uteblir
En av de mest frustrerande och smärtsamma aspekterna av att ha en relation med en narcissist – oavsett om det handlar om en partner, en förälder eller någon annan nära relation – är att omgivningen sällan ser samma verklighet som du gör.
Att vara förälder tillsammans med en narcissist är en av de svåraste utmaningarna man kan möta. Det handlar inte bara om att navigera en konfliktfylld relation – det handlar om att skydda sitt barn från att bli ett verktyg i den andra förälderns spel. Narcissisten ser ofta barnet som en förlängning av sig själv eller som en bricka att använda för att straffa och kontrollera sin motpart.
”Det är ju alltid två som bråkar.” ”Ni måste försöka samarbeta.” ”Kan du inte bara kompromissa lite?” Den som någon gång försökt få föräldraskapet att fungera med en narcissist, eller haft en nära relation med en sådan person, vet att dessa råd är värdelösa. Inte för att kompromiss och samarbete inte är bra i vanliga fall – utan för att narcissisten inte är intresserad av en lösning. Det handlar aldrig om att hitta en balans där båda blir nöjda. Det handlar om att de vill vinna, att de vill ha makt.
Att lämna en narcissistisk partner är en av de svåraste och mest känslomässigt utmanande upplevelser du kan gå igenom. När du lever i en relation med en narcissist kan det kännas som att du är fångad i en cykel av manipulation, gaslighting och konstanta känslomässiga utmaningar. Men trots alla dessa svårigheter är det möjligt att bryta fri och börja bygga ett liv där du kan återfå din självkänsla och frihet. Här är en guide som hjälper dig att ta det första steget och skydda dig själv under processen att lämna en narcissistisk partner.