Varför lämnar hon inte den destruktiva relationen? Den traumatiska bindningens makt

Jag stannade kvar i en dysfunktionell relation i över tio är. Över ett decennium av mitt liv vigdes åt ändlösa gräl som ledde till exakt samma plats som de en gång startat på. Vad var det som gjorde att jag stannade? Såhär i efterhand kan jag konstatera att inte bara han utan även jag satt fast i ett mönster. Det var egentligen inget fel på magkänslan. Jag visste att allt inte stod rätt till i vår relation. Att han stundtals behandlade mig illa. Att gå så långt som att säga att jag var psykiskt misshandlad hade jag haft svårt med att ta in där och då. Jag hade svårt att identifiera med bilden av ett ”offer”. Svårt att känna att inte jag var medskyldig till de problem vi hade i relationen. Men såhär i efterhand då? På wikipedia beskrivs psykisk misshandel såhär: ”Psykisk misshandel är misshandel som riktar sig mot den andres självkänsla, eller som handlar om att beröva en människa en känsla av trygghet, socialt sammanhang, integritet eller andra mänskliga rättigheter.” Blev jag utsatt för psykisk misshandel utifrån den här definitionen? Ja, absolut.

Den givna frågan som väcks hos människor som inte själva har erfarenhet av dysfunktionella relationer är ”Varför går du inte bara”? Det kan för många kännas helt obegripligt hur en människa kan välja att vara kvar i en relation som mer liknar ett fängelse en än relation. Faktum är att man i relationen ofta ställer sig den frågan själv och klandrar sig själv.

Ja varför stannar man i en destruktiv relation? En vanlig förklaringsmodell för varför kvinnan (men det borde vara tillämpligt för män också) stannar i en våldsam (fysisk eller psykisk) relation är det som kallas för det traumatiska bandet. Det handlar om de olika känslor kvinnan kan ha som gör att hon stannar kvar i den destruktiva relationen. Det traumatiska bandet kan liknas vid ett hoptrasslat garnnystan. Utifrån sett ser det kanske ut som att det inte finns några hinder för kvinnan att lämna relationen men ur kvinnans perspektiv blir det hoptrasslade garnnystanet av känslor till osynliga barriärer som håller henne kvar i relationen.

Känslorna kan t ex handla om:

Kärlek: starka känslor är inblandade, det finns passion och en känsla av att vara utvald.

Medlidande: man lyssnar och tolkar in mannens bakgrund och erfarenheter och känner empati med mannen även om han beter sig illa och visar förståelse för missbruk, sjukdom eller en svår uppväxt.

Rädsla: fokus ligger på den andre i relationen; vad den gör och hur dennes humör är. Man är rädd för att väcka ont blod eller kanske till och med för sitt liv. Faran är som störst när en kvinna lämnar en våldsam man vilket kan bli en anledning för kvinnan till att stanna kvar i relationen.

Beroende: Kvinnan känner att mannen är beroende av henne . Att ingen annan kan uppfylla hans behov eller förstå honom. Hon känner stor ansvarskänsla för honom.

Hopp om förändring: när mannen är snäll väcks hoppet om förändring.

Skuld och skam: Kvinnan tar på sig en stor del av skulden för att relationen ser ut som den gör. Hon kan känna skam inför familj och anhöriga som tycker att hon ska lämna mannen och känna att hon ”sviker dem”. Hon kan även skämmas inför sig själv för att hon förstått att hon måste lämna men inte gör det. Hur hon än gör så sviker hon någon; mannen, anhöriga eller sig själv.

Hat: Hat är en tabubelagd känsla som kan uppsluka kvinnan till den grad att hon blir rädd för sig själv.

Besatthet av förstå: Viljan att förstå mannen kan bli till en besatthet. Hon vill förstå Varför han gör som han gör och hur han tänker även när det inte finns några svar att få.

Alla dessa känslor kan fungera som bindande faktorer som gör det svårt för kvinnan att lämna mannen. Stannar kvinnan tillräckligt länge i relationen blir hon dessutom nedbruten. Hon börjar tro på mannens ord om att ingen kommer att tro henne, att hon inte duger något till och att det är hennes eget fel att hon blir behandlad som hon blir i relationen. Hon tappar bort sin egen personlighet och röst.

Det som utifrån ser ut att vara enkelt ”bara lämna honom” är i själva verket komplext. Ur kvinnans perspektiv är hon fast. Känslorna och, inte att glömma, praktiska och ekonomiska faktorer snärjer henne och skapar barriärer som håller henne kvar i relationen längre än vad som är bra för henne.

Så varför stannade jag då? Många orsaker. Kärlek var en orsak men jag skulle nog ändå säga att det mest primära för mig under hela relationen var hoppet om förändring. Jag trodde och hoppades länge att han en dag skulle inse vad han gjorde och börja göra annorlunda. Att jag en dag skulle lyckas nå fram till honom. En annan tongivande orsak till att jag stannade var mitt eget beroende av honom. Det kändes bokstavligen som att jag skulle dö om vår relation skulle ta slut. Fråga mig inte varför eller vad det egentligen var som jag trodde skulle hända. Det bara kändes så och känslor är inte alltid logiska. Sen kom vändpunkten. Man skulle kunna summera det med att säga att en radda livshändelser gjorde att jag nådde min botten, det som också skulle komma att bli vår relations botten. Jag insåg då att han aldrig skulle förändras. Hoppet om förändring dog. Jag insåg att jag måste stå ut med min ångest över att stå på egna ben utan honom (jag insåg att jag redan gjorde det) och jag insåg att det handlade om mig – inte om honom. Den förändring jag väntat på skulle komma i ett decennium var upp till mig att skapa.

För dig som befinner dig på din resa här och nu och vill ha något råd på vägen tänker jag att jobba med dig själv är en viktig faktor. Genom att jobba med dig själv och utforska dina känslor och få spegling utifrån (psykolog, nära vän, anhörig, kvinnojour etc) på vad som försegår i den här relationen minskar du förhoppningsvis det som binder dig till den destruktiva relationen. Jag pratar om en botten och en vändpunkt. Men min botten är förmodligen inte din botten och det som blev vändpunkten för mig är inte nödvändigtvis det som skulle ha varit vändpunkten för dig. Jag tror nämligen att det är så, att var och en av oss som är eller har befunnit oss i en destruktiv relation har vår alldeles egen unika resa att göra för att lämna relationen.

Ta hand om dig där ute, vad du än tänker om dig själv – du är guld värd!

3 reaktioner på ”Varför lämnar hon inte den destruktiva relationen? Den traumatiska bindningens makt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s