Två sätt som den narcissistiska föräldern utövar känslomässig kidnappning

Bok hantera vardag och familjeliv med en narcissist

När jag skrev manuset till boken som handlar om att hantera relationen och föräldraskapet med en narcissist funderade jag mycket på vad de gemensamma nämnarna i narcissistens relationer är. Speciellt för det fall det fanns barn med i bilden. Narcissister kommer ju precis som oss andra i olika sorters skepnader. En narcissist kan vara högutbildad, en annan kroppsbyggare och en tredje hemmafru. Vad har de här personerna, sina olikheter till trots, gemensamt och hur yttrar det sig i deras föräldraskap?  En sak som jag kom fram när jag utgick från egna erfarenheter och pratade med andra medföräldrar var att den narcissistiska föräldern utövar känslomässig kidnappning. Vad menar jag med det?

Med känslomässig kidnappning syftar jag på det känslomässiga övertag som den narcissistiska föräldern ständigt utnyttjar när det kommer till sina barn. Den narcissistiska föräldern ”kidnappar” barnet och håller det känslomässigt gisslan i syfte att få ett utbyte – något för egen vinning. Ett exempel är de lojalitetskonflikter som en förälder med den här störningen typiskt försätter sina barn i. Det finns ingen relation så viktig för barnet som den till sina föräldrar. Att tala nedvärderande, håna eller baktala den andre föräldern är att försätta barnet i en plågsam lojalitetskonflikt. Det här är något som den narcissistiska föräldern inte ser några som helst problem med att göra – om det råkar gagna honom eller henne. Om narcissisten ser vinningar för egen del, som att exempel bli betraktad som barnets ”favoritförälder” eller komma åt den andre föräldern, hyser han eller hon inga samvetskval att använda barnet som verktyg för att uppnå detta. Om det innebär att man själv får bli betraktad som den bättre genom att trycka ned den andre föräldern – ja då gör narcissisten helt enkelt det. Narcissistens omogna känsloliv klarar inte av att uppbåda den empati som skulle förmå oss andra, ”vanliga föräldrar”, att avstå från den här typen av fulspel.

 

Ett annat exempel på det här med känslomässig kidnappning som är typisk för den narcissistiska föräldern är det här med att använda barnet som en slagbräda gentemot den andra föräldern. ”Barnet vill det” och det är ”barnets bästa” används av den här typen av förälder som ett medel för att få igenom sin egen vilja. För visst är det märkligt hur barnets vilja alltid sammanfaller med narcissistens? Den narcissistiska föräldern planterar sin egen önskan och vilja hos barnet och barnet som kan ha fått höra ”hur synd det är om mamma eller pappa” eller ”hur mycket det skulle betyda för mamma eller pappa” om barnet gör si eller så har ju självt inget verkligt spelutrymme att tycka, tänka eller känna. Det finns bara rum för narcissistens känslor. Barnet blir än en gång känslomässigt kidnappad av sin förälder. Det här beteendet skapar väldigt låsta positioner i familjen. Som barnets trygga förälder kan man känna att det inte går att ”vinna” hur man än gör. Alla utom narcissisten själv går som förlorare ur det här dramat.

Föräldraskapet kan vara nog så utmanande som det är men när man delar det med en narcissistisk partner eller expartner startar man resan i uppförsbacke. Under en period av drygt två år skrev jag på boken om att dela föräldraskapet med en sådan här personlighet. Jag har förkovrat mig i böcker om narcissism, luskammat nätet, intervjuat medföräldrar och psykolog kunnig inom området och dragit slutsatser baserat på det jag lärt mig och mina egna erfarenheter. I boken delar jag mina och andras bästa tips och strategier för att hantera en relation med en narcissist, speciellt för det fall det finns barn med i bilden. Och med stor glädje kan jag nu meddela att slutmålet börjar närma sig – i höst hittar ni äntligen boken i handeln!

https://www.bokus.com/bok/9789198403862/perfekt-pa-ytan-defekt-inuti-hantera-vardag-och-familjeliv-med-en-narcissist/

3 reaktioner på ”Två sätt som den narcissistiska föräldern utövar känslomässig kidnappning

  1. Anonym skriver:

    Mitt i prick. Exakt så är min situation. Barnens mamma ”gråter” när hon inte får som hon vill och ger barnen skamkänslor för att dom är rädda att just dom var den som gjorde så att mamma gråter.
    Gränserna för att trycka ner mig går inte att se. Min mamma, barnens älskade farmor, fick sin dödsdom av läkarna. Trots det påverkar hon barnen att tro att pappa hittar på för att lura er att besöka henne. En kort stund senare då barnens farmor är död kommer ingen ursäkt men barnen får höra att hon hade tänkt be om ursäkt.
    Till min stora förskräckelse påverkar hon sedan barnen att tro att om dom tröstar sin pappa så tar dom ansvar för pappas hälsa. Sen kommer nästa chock. Barnen påverkas att tro att mamman är den som blivit illa behandlad.
    Snart tre år efter separation fortsätter manipulationen och till slut bryter min dotter ihop. Då kommer nästa chock då barnens mamma utnyttjar sin egen dotters psykiska ohälsa och sprider ut rykten om att pappa är farlig för barnen.

    Vänd ryggen åt och gå, vänd dig inte om. Fortsätt bara gå eller spring. Det är mina råd, från hjärtat. Spring så fort och långt benen bär dig. Jag borde ha sprungit, jag borde fortfarande springa utan att vända mig om men jag kämpade emot och det tog mina krafter från mig. Gör inte det, det är inte värt ens tiden det tar. Vänd dig om och gå. Lova att just du inte gör om mitt misstag.

    Gilla

    1. Giftiga relationer skriver:

      Det är jättetufft att dela föräldraskap med någon som inte väjer för att använda alla medel, inklusive sina barn, för att få sin vilja eller ”vinna” över den andre föräldern. Som om föräldraskapet är en tävling som ska vinnas. Barnen tar skada och man själv tappar energi och kraft. All styrka till dig som kämpar 🌸

      Gilla

Kommentarer inaktiverade.