Berättelser från verkligheten, Linda om delat föräldraskap med en narcissist: ”Jonas har gått från att ha varit en mönsterpappa till att sluta bry sig om barnens mående del 2 av 2

Publicerad den av Giftiga relationer Publicerat i Berättelser från verkligheten, föräldraskap med en narcissist, Giftiga relationer, Vem är narcissistenMärkt , , , , , , , , ,

Inlägg innehåller reklam och samarbete för egna produkter

Hur kan en person vara både osäker och störst, bäst och vackrast på en och samma gång? Jag har intervjuat Linda vars liv förändrades över en natt. Från att ha varit gift med den perfekta mannen förvandlades han framför hennes ögon till någon annan.

”Jag hade delat allt med honom och han hade dolt allt.”

Det här är del 2 och sista delen av Lindas berättelse

”…Jag har två starka barn men det har varit svårt att lämna dem till den här osunda föräldern varannan vecka…

– Linda

Det här har hänt: Linda var gift med vad hon trodde var den perfekta mannen men trots det kände hon en stor sorgsenhet. När Linda tog upp sina känslor med Jonas förändrades livet över en natt. Framför hennes ögon förvandlades maken till någon annan. Den ena lögnen efter den andra följde och Linda valde att lämna relationen som hon i efterhand kan se var destruktiv.

Att dela föräldraskapet med Jonas efter skilsmässan har varit tufft. Vid skilsmässan krävde han gemensam vårdnad och delat boende utan att ta hänsyn till den egna förmågan och sitt eget mående och därmed lämpligheten i att ha barnen hos sig.

”Han tycker att jag ska följa överenskommelser till punkt och pricka men han har inte följt överenskommelser. Han kan kräva snabba svar men själv göra sig onåbar. Jag försöker sätta gränser för honom, ibland fungerar det men oftast inte. Han har ofta ljugit och ändrat sig och jag har hela tiden behövt parera och fånga upp barnen. Om jag pekar på det uppenbara, att han ljuger, så blånekar han oavsett om det finns bevis svart på vitt. Det är omöjligt att få honom att ta ansvar för en lögn eller ett felaktigt beteende. Om en lögn kommer fram och förstör något för honom så blir han inte arg på sig själv utan på den som drog fram lögnen i ljuset.” 

Linda har fått bevittnar hur Jonas har gått från att ha varit en mönsterpappa till att sluta bry sig om barnens mående. Han fokuserar bara på sig själv, sina relationer och problem. 

”Han har ljugit om mig för barnen och försökt vända dem mot mig. Han har försökt att köpa dem med finare hus, dyrare resor och presenter. Han har vänt barnen mot varandra genom att få vårt ena barn att tro på hans offerhistorier och vårt andra barn har tagit avstånd från då det barnet ser hur han beter sig. Vårt ena barn har valt att följa med sin pappa till ett land i ett konfliktområde långt borta, för att det är synd om pappa och för att han sålt in att det är paradiset på jorden. Det är svårt att se hur vårt andra barn påverkats av att upptäcka att världens bästa pappa struntar i barnets mående och hur han ljuger och manipulerar och håller på med känslomässig utpressning. Jag har två starka barn men det har varit svårt att lämna dem till den här osunda föräldern varannan vecka och sen nu se de uppoffringar som det barn som gör allt för sin pappa gör och konsekvenserna för det klarsynta barnet som inte bara förlorat en förälder utan också till stor del sitt enda syskon.”

Att se hur illa barnen har farit av Jonas beteende smärtar Linda något oerhört.

”Det barn som har följt med sin pappa är otroligt anpassningsbar och vill bara att alla ska må bra. Det barnet skulle göra allt för att pappa ska må bra och vara glad. Barnet har svårt att prata om att pappan har gjort fel, det är oerhört smärtsamt för barnet. Barnet tar pappans parti i förhållande till sitt syskon och tycker att syskonet skulle hjälpa pappan istället för att ta avstånd. Barnet vet att pappan har gjort många fel men tror det handlar om att han varit ett offer. Ett offer för en destruktiv partner som han hade, ett offer för en chef som han har haft och ett offer för olika orättvisor i samhället. Det barn som har satt gränser för sin pappa har ångestproblematik och sömnsvårigheter och är ledsen över hur det behandlades under den galna tiden med den destruktiva partnern då denne bara var ett litet barn. Barnet är också ledsen över att pappan har distanserat syskonet och andra nära släktingar från barnet. Jag har varit så rädd att barnet som följt med pappan skulle ta över hans sätt och lära sig ljuga och manipulera men det jag ser nu efter många år är att barnet är emotionellt och omtänksamt så jag har kunnat lugna mig lite.”

Jonas har genom åren lagt en stor börda av skuld på barnen. Han har gjort sig själv till ett offer. Meningar som: Hur kan du säga så? Älskar du mig inte? har varit vanliga. När barnen var mindre använde Jonas dem också för att komma åt Linda. Han kunde skylla på barnen för att få igenom schemaändringar i sista stund. Det har låtit: Barnen vill vara med mig några dagar till, barnen blev så ledsna när du…, barnen vill gärna åka på semester med mig på din vecka, barnen vill gärna gå på tivoli när det är din vecka, barnen vill komma till mig och äta middag fast det är din vecka… Barnen säger att du….

Linda har en bra relation till båda sina barn och hon försöker brygga det gap som uppstått mellan syskonen på grund av skillnaden i hur de ser på sin pappa.

”Jag vet inte än hur det kommer att gå men jag hoppas.”

Under barnens uppväxt har Linda fått vara den förälder som står stadigt, som står pall. 

”Hela tiden måste man som medförälder med en sådan här person vara mer än bara mamma. Man måste vara mamma och pappa och en som motverkar pappas negativa inverkan. Ta hand om tårarna när pappa lovat köpa katt men katten ”dog” dagen innan den skulle hämtas. Ta hand om tårarna när pappa hamnat i problem och kanske ska sitta i fängelse. Ta hand om  sorgen när syskonen splittrades. Vara stöd när pappas partner behandlat barnen illa och pappan inte skyddat dem. Jag har fått förklara varför pappa sagt en sak och gjort en annan. Exemplen är otaliga.”

Linda har försökt att vara en trygg och stabil förälder som säger sanningen, en hanterbar sådan, till barnen.

”Jag låter dem vara sig själva och bekräftar deras egna jag och tankar och försöker ge perspektiv när pappan målar upp sina fantasier men utan att prata illa om honom. Jag tog inte upp pappans problem förrän barnen själva tog upp dem. När pappan hamnade i en rättsprocess pratade jag med barnen om att pappan är sjuk och att han inte kan låta bli att ljuga men att han har bra sidor också och att det inte är deras ansvar om pappan gör fel. Jag stöttade dem och försökte få dem att känna sig trygga även om pappan skulle visa sig bli dömd för något brott. Det barnet som själv upptäckt manipulationen har jag bekräftat och jag hjälper det barnet att bolla strategier i kontakten med pappan. Det andra barnet försöker jag visa att jag alltid finns där om saker skulle ändra sig. Jag bekräftar att barnet har rätt till en positiv relation till sin pappa även om syskonet tagit avstånd men är också tydlig med att pappan har problem och att barnet ska vara försiktigt så det inte går ut över barnet.”

Att dela föräldraskapet med en narcissist har varit ett ensamt jobb. Linda beskriver en maktlöshet i att varje vecka lämna sina barn till en förälder som man vet inte är bra för dem och som i perioder till och med utsätter barnen för fara. Något verkligt alternativ finns ju inte, om man inte lämnar barnen så bryter man mot lagen och det kan vändas mot en och slå hårt tillbaka.

”Det är en sådan omöjlighet att samarbeta med en förälder som inte tänker samarbeta. Man tror att det finns ett skyddsnät och att allt blir bra om man bara gör rätt. Det är inte så det är skulle jag vilja påstå. I alla fall inte om inte fysiskt våld förekommer. Man kan inte förvänta sig att socialtjänst, skola, polis och så vidare ser den psykiska misshandeln och den dolda manipulationen som förekommer bakom fasaden av en artig och fin människa som bara vill det bästa för sina barn. Det tog mig nästan tio år att upptäcka själv och då levde jag ändå med honom. Om man tar strid och startar en vårdnadstvist är jag rädd för att man inte alltid ser vem som är förövaren och vem som är offret. Jag upplever att det inte finns någon hjälp att få. Man är totalt utelämnad, även om man kan berätta och förklara så kan nog andra ändå inte förstå det hela utan att själva ha varit drabbade.”

Linda beskriver den egna resan av att söka stöd utifrån.

”Precis efter separationen träffade jag ett par gånger en KBT-psykolog som var bra. Men när jag ville träffa henne igen hade hon slutat och den nya var inte alls bra. Hon sa bara att jag redan hade redskap och strategier och att hon inte kunde bidra med mer. Familjerätten kunde inte alls se vad han höll på med, de tyckte att vi inte hade några problem eftersom vi båda var vettiga föräldrar som älskade våra barn. Familjeterapeuten bekräftade att vi borde separera och det gjorde att jag förmådde ta steget. Jag har inte direkt någon familj men jag har vänner som har stöttat genom hela processen. Jag har inte tagit hjälp av myndigheter men tror inte heller att jag hade kunnat få någon hjälp, för skolan och familjerätten kunde inte se att det var något som inte stämde, även när jag uppmärksammat dem på saker. Jag har varit i kontakt med polis och advokat vid ett par tillfällen men de har inte heller kunnat hjälpa eftersom osynlig manipulation och psykisk misshandel just är osynlig. Jag har inte vågat ge mig in i rättsprocesser av rädsla för att väcka vreden hos min expartner och riskera att vara den som anses vara förövaren.”

Idag försöker Linda ha så lite kontakt som möjligt med sitt ex men nollkontakt är inte ett alternativ än så länge på grund av barnen.

”Jag svarar kort på meddelanden och utan att utmana. Jag går inte in i diskussioner, förklarar mig inte. Det är bättre för mig att han tror att jag samarbetar men jag vill ha så lite kontakt som möjligt. Det är hela tiden ett spel med strategier och beredskap.”

Linda har en positiv grundsyn till livet. Hon menar att hon, trots allt, inte ångrar någonting. Det som hänt har format henne till den hon är idag och det är få saker som kan rubba henne numer. Men det som smärtar henne mest är den skada Jonas åsamkat barnen.

”Även de svåraste dagarna har jag kunnat se något positivt i det som hänt och kan till och med skratta åt saker. Ett tag tänkte jag att jag aldrig skulle kunna lita på någon igen men jag har gjort ett aktivt val att göra det. Jag tänker inte vara en trasig människa. De första åren var det en berg-och-dal-bana av galenskap och jag slängdes hit och dit och först när jag insåg hur han fungerade kunde jag återfå kontrollen och undvika att själv att åka med. Jag mår bra och har mått bra sedan dagen jag lämnade. Men ett par gånger varje år så behöver jag bearbeta vad jag varit med om på djupet. Det gör jag genom att läsa, fundera, skriva och prata om det jag har gått igenom. Än idag händer galenskap regelbundet och då behöver jag prata om det. Jag har vänner som följt med hela vägen och som känner till alla turer. Jag har gift om mig men mitt bagage med den här mannen påverkar vårt liv till viss del. Jag var öppen med det från början eftersom ett liv med mig och mina barn innebär att den här galenskapen faller över på en ny partner då och då.”

Det har varit svårt för Linda att ta in är att Jonas, den hon trodde att Jonas var, aldrig fanns. 

”Att inse att den man litat på till hundra procent under många år är gjord av luft, att han aldrig fanns är svårt att förstå. Det har också varit tufft att lämna barnen till en instabil förälder utan kontroll varannan vecka. Men allra svårast är det att han tog med sig mitt ena barn och splittrade syskonen. Det sista är det svåraste jag har gått igenom och även om mitt barn frivilligt valde att följa med och har det bra idag så kommer jag aldrig se det som något annat än att han tog mitt barn ifrån mig. Det var ett trauma för mig.”

Linda har dragit vissa allmängiltiga slutsatser från relationen med Jonas.

”Jag tänker att om något verkar vara för bra för att vara sant så är det antagligen det. Jag  lever också med en kunskap om att vem som helst kan visa sig vara en annan person än den du först trodde. Jag utgår inte från det men om jag ser signaler på det så kommer jag inte att tveka. Och om det händer accepterar jag det, tar mina beslut och går vidare. Jag har inte tid för drama. Jag tänker vidare att det i många fall inte finns ett skyddsnät för det här. Det bästa är att försöka hålla sig borta från giftiga relationer eller ta sig ur dem med så lite drama som möjligt.” 

Lindas medskick till dig som misstänker att du är i en relation med en narcissist:

  • Du behöver läsa på om metoder och strategier så du kan se klart på situationer. 
  • Ta kontakt med andra med liknande erfarenheter. 
  • Ta kontakt med psykolog. 
  • Du behöver bestämma dig för hur du vill leva ditt liv. Jag skulle säga att du bör lämna men jag förstår att det inte alltid är så lätt. 
  • Det är inte ditt fel – du har blivit lurad inte för att du är dum utan för att personen är skicklig på lögner och manipulation. 

Är du i en destruktiv relation? Har du barn med en narcissist? De här böckerna kan ge dig information, kunskap och råd: 

Resan ur den destruktiva relationen

Resan ur den destruktiva relationen är en kompakt guide skriven till till dig som befinner dig mitt uppe i en destruktiv relation och som känner att det är ett för stort steg att lämna relation. Boken är också skriven till dig som stöttar någon som är i en destruktiv relation och som vill vara ett stöd för denne i processen att lämna. 

Vad innehåller boken?

✅ Lättillgänglig fakta om den speciella dynamiken i destruktiva relationer.

✅ Inspirende personliga berättelser som ger inblick i att leva i och lämna en destruktiv relation.

✅ Förändringsprocessens roll i att lämna.

✅ Personliga berättelser om att vara ett stöd för någon som lever i en destruktiv relation.

✅ Intervjuer med verksamheter som arbetar med våldsutsatta.

✅ Råd, tips och förslag på hur du kan stötta dig själv eller någon annan – i personens egna takt.

Boken hittas i näthandeln. Exempelvis hittar du boken för direkt nedladdning (e-bok) och i fysisk form här: https://www.bod.se/bokshop/resan-ur-den-destruktiva-relationen-alicia-lundberg-9789180805308

Alternativt här:https://www.adlibris.com/se/bok/resan-ur-den-destruktiva-relationen-9789180804363

Perfekt på ytan, defekt inuti 

Perfekt på ytan, defekt inuti ger dig verktyg och strategier för att hantera relationen med en narcissistisk medförälder och skydda dig själv och era eventuella barn. Genom bokens många beskrivningar får du möjlighet att känna igen din egen livssituation. Lättillgängliga fakta varvas med handfasta råd kring hur du kan hantera olika situationer och svårigheter som relationen och föräldraskapet med en narcissist medför.

Den här boken visar att du inte är ensam i din kamp och att det lönar sig att kämpa för belöningen – en högre livskvalitet.
– Monica Emanell, leg. psykolog  

Såhär säger några av bokens läsare om boken:

🌿 En väldigt bra och upplysande bok. Det är tydligt att personen som har skrivit boken besitter gedigna kunskaper i ämnet. I boken går författaren på djupet med denna problematik. Kunskap är makt, och det får man verkligen. Författaren angriper ämnet med det allvar som krävs och erbjuder inga snabba lösningar. En mycket viktig bok för alla som är medföräldrar men även alla andra som kommer i kontakt med narcissism!

🌿 Det här är den ultimata handboken för alla som har en narcissist i familjen att handskas med och för den som vill öka sin livskvalitét.

🌿 Så himla bra. Den sätter ord på allt jag upplevt.

Boken hittas i näthandeln och finns som fysisk bok och e-bok exempelvis här: https://www.bokus.com/bok/9789198403862/perfekt-pa-ytan-defekt-inuti-hantera-vardag-och- familjeliv-med-en-narcissist/