Alla destruktiva relationer syns inte. Vissa lämnar inga tydliga spår, inga dramatiska brytpunkter, inga ord som enkelt går att citera i efterhand. De förändrar istället riktningen långsamt – nästan omärkligt.
Alla destruktiva relationer syns inte. Vissa lämnar inga tydliga spår, inga dramatiska brytpunkter, inga ord som enkelt går att citera i efterhand. De förändrar istället riktningen långsamt – nästan omärkligt.
Det finns en sorts trötthet som inte går att vila bort. Den kommer inte från för lite sömn, utan från för många försök – försök att bli förstådd, sedd, respekterad.
Det är en mental utmattning som växer när man gång på gång försöker föra ett samtal med någon som bara hör sin egen röst.
Jag tror att många känner igen sig i det där. Man går in i samtalet med de bästa intentionerna – kanske för att reda ut ett missförstånd, kanske för att skapa samsyn. Man vill hitta vägen framåt.
Men ganska snart märker man att det inte handlar om att förstå varandra. Det handlar om kontroll, om makt över tolkningen, om att den andra vill vinna.
För den som står bredvid kan det vara svårt att förstå. Allt verkar ju normalt. Partnern framstår som charmig, omtänksam och engagerad. Han eller hon vet hur man småpratar på en middag, hur man håller upp dörrar, hur man får andra att känna sig speciella. Det är lätt att tänka: ”Så trevlig! Vilken fin relation de verkar ha.”
Många som levt i destruktiva relationer beskriver hur det inte började med något stort. Det var inte slag, skrik eller fullskalig kontroll från dag ett. Det var små saker. En liten förminskning i en vardaglig situation. En kommentar som sårade – men som genast följdes av ett “men herregud, det var ju bara ett skämt”. En känsla av att något inte stämde, men som du snabbt slog ifrån dig. För det var ju inte så farligt.
Innehåller reklam och samarbete för egna produkter Makt i en relation handlar inte alltid om höjda röster eller synlig kontroll.… Läs mer Den subtila makten i att ignorera – när svaren uteblir
Att vara förälder tillsammans med en narcissist innebär ofta att du inte bara måste hantera manipulation, lögner och maktspel från den andra föräldern – du kan också behöva möta något av det mest smärtsamma: att ditt barn, frivilligt eller ofrivilligt, tar narcissistens parti.
Att leva med en narcissist kan vara både förvirrande och förödande. Ofta vet vi inte riktigt vad som händer när vi är mitt i det – vi ifrågasätter oss själva och undrar om det verkligen är vi som överreagerar. Narcissisten vet exakt hur man manipulerar och får oss att känna oss osäkra. Men om du känner att din partner får dig att tvivla på din verklighetsuppfattning, då finns det en god chans att du lever med en narcissist. Så, hur vet man egentligen om någon är en narcissist?
Det kan vara svårt att upptäcka att man är i en giftig relation, särskilt när man är mitt uppe i den. Det finns några vanliga missförstånd som gör att man ofta stannar kvar längre än man borde.
Att bryta en skadlig relation är känslomässigt utmanande. Insnärjd i ett nät av manipulation och emotionell kontroll har man ofta svårt att se bortom det destruktiva mönstret. Man kan känna sig rädd, beroende och dras med lågt självförtroende. Det här kan hålla fast oss i den andre personens nät, trots att vi är medvetna om att relationen inte är hälsosam. Man kan tänka att relationens överlevnad är det absolut viktigaste och att man är beredd att offra sig själv för den. Hur jag mår, vad jag behöver och vad jag tänker är inte så himla viktigt. Men det är det! DU är viktig! Att stanna kvar i en destruktiv relation leder till ett fortsatt lidande och förhindrar möjligheten till personlig tillväxt och lycka.
Att bryta kontakten med en förälder är en svår och smärtsam beslutsväg för många. Även om föräldern är känslomässigt omogen och oförmögen att ge äkta kärlek så är det en process dels att komma till insikt om hur det är och att hitta en väg framåt för relationen. Jag har intervjuat Agnes om att hantera en relation med en narcissistisk mamma och det komplexa valet att avsluta kontakten.