Berättelser från verkligheten, Agnes om att ha en narcissistisk mamma

Publicerad den av Giftiga relationer Publicerat i Berättelser från verkligheten, Giftiga relationer, Hantera och läka från giftiga relationer, OkategoriseradeMärkt , , , , , , , , , , , ,

Inlägg innehåller reklam och samarbete för egna produkter

Att bryta kontakten med en förälder kan vara en svår och smärtsam process. Även med insikt om att föräldern är känslomässigt omogen och oförmögen att ge äkta kärlek så är det ofta en resa att hitta en väg framåt för relationen. Jag har intervjuat Agnes om att hantera en relation med en narcissistisk mamma och det komplexa valet att avsluta kontakten.

”Det jag har lärt mig av att ha en mamma med narcissistiska drag är att det inte är en självklarhet för att få uppleva föräldrars kärlek. Inte en pappa heller. Det du som vuxen sörjer, är hur du blev behandlad som barn…”

Namn i denna intervju är fingerade i syfte att skydda dem berättelsen handlar om, i vissa fall har även detaljer ändrats i samma syfte.

Agnes är en kvinna i 40-års åldern som är bosatt i en större stad i Sverige. Även om hon bor ensam så har hon ett nära umgänge med ett fåtal men nära vänner. Agnes bröt relativt nyligen kontakten med sin narcissistiska mamma och har sedan dess haft mycket mindre stress i sitt liv. 

”Som barn var jag ofta rädd för mammas ursinne, och för pappas. Jag visste precis hur jag skulle vara för att de skulle tycka bra om mig. Det fanns inte utrymme för mig att vara tonåring, det var inte okej att visa ilska och smälla i en dörr till exempel. Då sprang mamma eller pappa ifatt mig och tog mig hårt i armen och ruskade mig. Jag förstod ganska snart att det var mamma och pappa som satte reglerna och kunde ändra dem såsom de själva ville. Gav jag mamma en present kunde hon samma dag ge den vidare till någon annan. Gjorde jag något dumt som jag visste att jag borde straffas för, kunde jag slippa straff bara för att mamma ogillade personen som klagade på mitt beteende. Mamma kunde ha glömt köpa en present och då kom hon på att jag hade något fint och sedan övertalade hon mig att gå med på att ge bort det. Hon kunde läsa i min dagbok och skriva en kommentar. Ganska snart förstod jag att det inte gick att lita på mamma, hon hade alltid något hon kunde skylla på när hon gick över gränsen och hon rättfärdigade sitt beteende både för sig själv och för andra runt omkring.”

Mammans beteende var märkligt och trots att Agnes inte visste annat fick det henne att fundera. 

”Mamma skulle hämta mig med bil om sommaren trots att det bara var 500 meter hem. Vi bodde i en liten ort då, ingen storstad och det hade aldrig hänt något i den centrala delen där det rörde sig mycket människor. Jag hade önskat att andra vuxna lagt märke till hur överbeskyddande mamma var och att de tagit det på allvar. Men hon manipulerade dem med sitt snack. Andra föräldrar kunde uppleva henne som påstridig och skrattade hellre åt henne bakom hennes rygg, eller framför mig. Det var jag som fick skämmas för att de tyckte hennes beteende var konstigt. Det var inget som bekom min mamma som var övertygad om att hon var en bra mamma som älskade och skyddade sina barn.”

Det här beteendet att mamman jämförde den lilla orten de bodde i med en storstad var något som hjälpte Agnes förstå att allt inte stod rätt till. Samtidigt kände Agnes sig sviken av de vuxna som hade kunnat hjälpa henne. Agnes mamma sa till henne att hon kunde komma till henne med vad som helst men verkligheten var en annan. 

”Mamma hade långa utläggningar om hur väl hon ville oss barn men när jag berättade att jag hade träffat en kille… Jag var 17 år och han var 21, båda var väldigt blyga. Mamma sa lugnt att hon också hade killkompisar, som om hon vägrade ta in vad jag nyss sagt. ”Han är nog lite mer än så”, sa jag. Då fick jag mig en ordentlig utskällning så att tårarna började rinna, det brydde hon sig inte om för hon fortsatte skälla. Mamma hade fått för sig att det var något fel på tjejer som hade killar före de fyllde 19, för hon var minsann 19 år när hon träffade sin första kille.” 

När Agnes var nästan vuxen, cirka 17-18 år började hennes mamma att mobba henne. 

”Varje gång jag kom hem från skolan var hon på mig. Jag fick inte ha en bok utanför mitt rum på vinden. Hon hade något nytt att komma med varje dag, något nytt fel jag hade gjort. Jag ville köpa en lägenhet och flytta hemifrån men mamma försökte få mig att stanna kvar. Hon pratade om att de skulle renovera för mig på den gamla vinden, att de skulle fixa så fint där. Än idag är den delen inte fixad, 20 år senare. Jag förstod att det inte skulle bli av, och flyttade. Jag trodde att mamma skulle vara på mig men jag såg inte röken av henne eller hörde av henne. Idag förstår jag att hon tappade lusten eller blev sur för att hon förlorade kontroll över mig. Mamma hälsade inte på, fast jag bara bodde 800 meter bort.” 

Vid ett tillfälle när Agnes fick influensa kom mamman ändå. Hon hjälpte till att diska och städa när Agnes var sängliggandes.

Agnes hade ett marsvin, men han fick inte följa med när hon flyttade hemifrån.

”Pelle (marsvinet) skulle ha varit min från början men mamma tyckte inte att jag tog hand om Pelle på rätt sätt så hon bestämde att han var familjens marsvin. Men om Pelle saknade mat eller vatten, så var det alltid mitt marsvin och jag fick ta emot en utskällning för hur illa jag behandlade stackars Pelle. Jag var oansvarig, lat, disträ… och det här var ingenting någon annan i familjen fick höra trots att de också borde ha haft något ansvar, och trots att hans bur stod mitt i köket.”

Agnes började ana att hennes föräldrar var på väg att skilja sig.    

”Mamma sa att hon ville berätta något för mig, men jag hade redan förstått vad hon ville säga så jag sa att jag inte ville höra. Jag jobbade på samma arbetsplats som min pappa just då, men mamma berättade, mot min vilja, att hon ville skilja sig och sa att jag inte fick säga något till någon. Hon sa att hon inte hade sagt något till pappa än, så jag fick gå omkring på samma arbetsplats som min pappa i en hel vecka utan att han hade någon aning om vad som skulle komma. Det tog så hårt på mig att jag började med nikotin.”

Agnes pratade med sin pojkvän om situationen och fick bekräftelse på att det var absurt.

”Mamma hämtade mig en dag efter jobbet och då frågade hon om jag sagt något till någon och jag berättade som det var. Då fick jag en ordentlig utskällning, för nu skulle hela stan veta och det var ju så pinsamt. Det fanns inte en gnutta empati för mig eller mina syskon. Men det gällde inte bara för henne utan också för min pappa. I och med skilsmässan märkte jag och mina syskon hur lite empati de hyste för oss, och hur de tillät sig att bete sig hur de ville. “

När Agnes föräldrar separerade och Agnes bodde tillsammans med sin pojkvän övertalade de henne att hyra ut sin lägenhet trots att Agnes inte ville det. 

”De fick mig att hyra ut den till mamma. Jag sa till mamma hur jag ville ha det i lägenheten, men hon gjorde precis som hon ville ändå. Hon hyrde till och med ut den till andra i omgångar utan att berätta för mig. När jag fick reda på det skyllde hon på att hon hade så lite pengar efter skilsmässan. Sedan ville hon köpa lägenheten av mig, men det fick hon inte, jag ville sälja den. Senare fick hon reda på datum när en person skulle komma för att titta på lägenheten, för hon hade lovat att städa. Samma dag ringde jag henne, men hon sa att hon var på ett ärende. Efter återkommande samtal var det samma visa, hon var inte hemma utan upptagen med något. Tillslut kom jag dit med personen som skulle titta på lägenheten och då hade mamma fortfarande inte städat och hon var dessutom otrevlig mot personen.”

Under åren som följde inträffade ytterligare flertalet absurditeter kopplat till Agnes mamma. 

”När hon ringde mig skulle jag lägga allt åt sidan och hjälpa henne för annars blev hon arg. När hon reste genom Sverige med sin dejt kom hon inte och hälsade på mig trots att hon åkte igenom min stad. Hon hälsade på mig två gånger på tretton år. Hon tyckte att jag skulle göra karriär som chef för då kunde hon vara stolt, trots att jag själv aldrig uttryckt den önskan. När jag var 35 år varnade mamma mig för att jag var ute och gick kl.20 på kvällen trots att hon inte visste någonting om området jag promenerade i.”

I nutid har Agnes identifierat att mamman är otrevlig varannan gång hon träffar henne och relationen innebär en massa knepigheter.

”Hon ber mig lova att inte berätta om mitt jobb eftersom det provocerar henne. Hon skriker åt mig att lämna min systers lägenhet eftersom hon och jag inte har samma syn på barnens uppfostran. Hon skriker åt mig att jag är en idiot.”

Agnes vet inte när hon slutade älska sin mamma men hon vet att hon har gjort det.

”Varför ska jag älska någon som jag inte kan lita på? Varför ska jag älska någon som lyfter mig när jag är vältränad och smal men som sänker mig om jag är otränad och överviktig? Varför ska jag älska någon som bjuder mig på mat och fika, men som kritiskt granskar hur jag tar för mig? Hur kan jag älska någon som får mig att känna mig osäker och som behandlar mig som ett barn som ska tillrättavisas?”

Agnes mamma vill upprätthålla en perfekt fasad utåt och tycker om att göra sig till, att få bekräftelse på att hon är duktig och att överdriva verkligheten och sina insatser.

”En narcissist ljuger för egen vinning, blir hon påkommen kan hon alltid legitimera sina handlingar. Det hon gör mot mig och mina syskon motiverar hon med: ”Jag är mamma” eller ”Jag har gjort så mycket för dig”. Tar man emot pengar av henne så anser hon att hon ska veta vad pengarna går till. Då kan hon också använda det emot en och skuldbelägga en genom att säga att hon är så snäll när man försöker sätta gränser.”

Att diskutera intima saker tycker Agnes mamma är en självklarhet. Hon vill diskutera barnens ekonomi, deras livsval och kontrollera eller skrämma dem om de tycks vara för självständiga. 

”Man är aldrig vuxen i hennes ögon. Hon behandlar en alltid som ett barn. Får hon inte säga ”Lilla gumman” så ger hon gliringar om det så snart hon kommer åt för ingen ska ju få styra henne. Barnbarn är jobbiga för de gör aldrig precis som hon säger. De är inte hennes barn så hon har inte full makt över dem. Mamma har sagt att hon inte behöver några fler barnbarn, hon har bara två. Det är min systers barn, men vi är två syskon till.”

Agnes tycker att det är en lättnad att ha brutit med sin mamma men tanken på henne och relationen väcker fortfarande starka känslor.

”Mina syskon har fortfarande kontakt med vår mamma. Jag tror tyvärr att mycket handlar om att hon är frikostig med pengar. Hon har hjälpt mitt ena syskon mycket när han varit sjuk. Men hon har också försökt ta över och föra hans talan. Jag får höra att hon kan vara nedsättande och elak mot sina barnbarn och hon har dessutom vikthetsat min bror. Tidigare har mina syskon sagt att de lärt sig hantera henne. Min syster säger ja, men gör inte som hon råder. Min bror säger ifrån lugnt, men får stå ut med mycket upprepningar. Det tar för mycket energi av mig. Mamma är en mästare på att läsa av när man har garden nere, när man är trött och slut och då går hon till attack. Hon vet att man är dålig på att försvara sig då, så hon kan känna att hon vinner i en diskussion. 

Agnes råd till dig med en narcissistisk mamma:

  • Ta inte emot gåvor/tjänster, och gör du det, berätta att gåvan inte har några förbehåll det vill säga du får göra vad du vill med den. Detsamma gäller tjänster, att hon gör det hon gör för att hon vill det och att du väljer hur och när du vill göra henne en tjänst. Låt henne inte köpa tårta, hotell eller annat som går att klaga på. Det kan mycket väl hända att hon betalar bara för att hon ska ha rätt att klaga. Det spelar ingen roll att ingen annan har något att klaga på. 
  • Sätt en klar gräns. Vi diskuterar inte mina barn, hur jag uppfostrar barnen, min ekonomi och så vidare, det är privat. 
  • Säg upp kontakten, om du känner att du, eller du och din familj mår bäst av det. Har hon ett skadligt beteende som går ut över dina barn, men skyller ifrån sig? Det är inte okej att säga till ett litet barn att hen inte ska bry sig när mormor är elak, barnet kommer undra varför du inte tog striden och lät det bli utsatt. Du kan se till att begränsa kontakten så mycket som möjligt, men då gäller det också att du har så lite förväntningar som möjligt. Din mamma kommer inte att ändra sig.
  • Det jag har lärt mig av att ha en mamma med narcissistiska drag är att det inte är en självklarhet för att få uppleva föräldrars kärlek. Inte en pappa heller. Det du som vuxen sörjer, är hur du blev behandlad som barn. Låt ingen behandla dig som ett barn när du är vuxen, det spelar ingen roll att det är din förälder. Den som älskar dig, respekterar dig. 

Reklam och samarbete för egna produkter

Är du i en destruktiv relation? Har du barn med en narcissist? De här böckerna kan ge dig information, kunskap och råd: 

Resan ur den destruktiva relationen

Resan ur den destruktiva relationen är en kompakt guide skriven till till dig som befinner dig mitt uppe i en destruktiv relation och som känner att det är ett för stort steg att lämna relation. Boken är också skriven till dig som stöttar någon som är i en destruktiv relation och som vill vara ett stöd för denne i processen att lämna. 

Vad innehåller boken?

✅ Lättillgänglig fakta om den speciella dynamiken i destruktiva relationer.

✅ Inspirende personliga berättelser som ger inblick i att leva i och lämna en destruktiv relation.

✅ Förändringsprocessens roll i att lämna.

✅ Personliga berättelser om att vara ett stöd för någon som lever i en destruktiv relation.

✅ Intervjuer med verksamheter som arbetar med våldsutsatta.

✅ Råd, tips och förslag på hur du kan stötta dig själv eller någon annan – i personens egna takt.

Boken hittas i näthandeln. Exempelvis hittar du boken för direkt nedladdning (e-bok) och i fysisk form här: https://www.bod.se/bokshop/resan-ur-den-destruktiva-relationen-alicia-lundberg-9789180805308

Alternativt här:https://www.adlibris.com/se/bok/resan-ur-den-destruktiva-relationen-9789180804363

Perfekt på ytan, defekt inuti 

Perfekt på ytan, defekt inuti ger dig verktyg och strategier för att hantera relationen med en narcissistisk medförälder och skydda dig själv och era eventuella barn. Genom bokens många beskrivningar får du möjlighet att känna igen din egen livssituation. Lättillgängliga fakta varvas med handfasta råd kring hur du kan hantera olika situationer och svårigheter som relationen och föräldraskapet med en narcissist medför.

Den här boken visar att du inte är ensam i din kamp och att det lönar sig att kämpa för belöningen – en högre livskvalitet.
– Monica Emanell, leg. psykolog  

Såhär säger några av bokens läsare om boken:

🌿 En väldigt bra och upplysande bok. Det är tydligt att personen som har skrivit boken besitter gedigna kunskaper i ämnet. I boken går författaren på djupet med denna problematik. Kunskap är makt, och det får man verkligen. Författaren angriper ämnet med det allvar som krävs och erbjuder inga snabba lösningar. En mycket viktig bok för alla som är medföräldrar men även alla andra som kommer i kontakt med narcissism!

🌿 Det här är den ultimata handboken för alla som har en narcissist i familjen att handskas med och för den som vill öka sin livskvalitét.

🌿 Så himla bra. Den sätter ord på allt jag upplevt.

Boken hittas i näthandeln och finns som fysisk bok och e-bok exempelvis här: https://www.bokus.com/bok/9789198403862/perfekt-pa-ytan-defekt-inuti-hantera-vardag-och- familjeliv-med-en-narcissist/