Låt säga att narcissisten du är gift med mår bra för tillfället. Det går bra på jobbet, han är respekterad, beundrad och erkänd på den nivå han tycker att han förtjänar. Storslagna planer inför framtiden görs upp. Faktum är att er relation också är inne i en lugn period och har varit det ett tag nu. Du börjar faktiskt tvivla på att ni har några problem överhuvudtaget i er relation. Du tänker att du kanske har överdrivit och börjar känna skuldkänslor över alla de saker du tänkt om honom. Narcissist var väl ändå att dra det för långt? Du ifrågasätter och klandrar dig själv. Han blomstrar ju verkligen; skämtar, bjuder på sig själv och vågar till och snuddar humoristiskt vid sina dåliga sidor vilket du tänker ändå beror på någon sorts självinsikt. Han är mer av den person han var i början av er relation, när ni var nyförälskade.

Ändå sitter du där med en klump i magen när han höjer sitt glas och utbringar en skål över hur fantastisk du och er relation är. Vad är det som händer? Varför är du inte lycklig? Ni bråkar inte. Han mår bra. Du borde också må bra. Var det inte det här du ville? Att det bara skulle vara lugnt i er relation?

Ja, varför sitter du där med en klump i magen när allt är ”bra”?

Ditt undermedvetna vet förmodligen något som ditt medvetna inte till fullo sorterat och satt ord på. Narcissisten är inne i en fas just nu. Det finns en laddning kopplat till den här fasen i er relation. Det är den där oroliga, fladdriga känslan i magen hos dig. Det är den där impulsen att kolla och dubbelkolla och lägga saker till rätta inför narcissisten för att inte förstöra den goda stämningen ni just nu har. I den här fasen håller nämligen narcissisten på att bygga luftslott och blåsa upp sitt ego. Han mår bra därför att han är omgiven av ett hov just nu som ser upp till honom och beundrar honom som den kung han själv anser sig vara. Han mår bra och därför förväntas du per automatik må bra. Allt groll (som förresten aldrig blev utrett) ligger bakom er. Ditt undermedvetna anar att smällen kommer, när som helst. Det är det oron, fladdret i magen handlar om. Du har sett det förr men kanske inte lagt pusslet fullt ut ännu och sett att allt det här är en del av ett mönster. Eller så har du sett det men hoppas innerligt att du har fel. Hellre fria än fälla kanske du tänker.

En förutsättning för förtroende är pålitlighet, förutsägbarhet och förvissning. Pålitlighet. Att du vet att du kan lita på en person. Förutsägbarhet. Att du på ett ungefär kan förutse hur en person kommer att bete sig i en specifik situation. Förvissning. En trygg känsla av att den här personen kommer att ta emot dig, precis som du är, att du inte behöver förställa dig.

Med andra ord inte direkt några starka egenskaper hos narcissister utan tvärtom outvecklade eller underutvecklade sådana. Förtroende är ett måste och själva grunden i ömsesidiga relationer. Troligtvis är förtroendet i din relation, om personen du lever med är narcissistisk, något som om inte helt obefintligt så i alla fall rejält naggat i kanten. Du vet att du inte kan lite på att det goda humöret ska hålla. Du kan verkligen inte inte vila tryggt i att din man kommer att reagera förutsägbart på nya situationer som kan uppstå. Minsta lilla kan få honom att ticka. Du har sett det förr och det kommer att hända igen. Den här personen tar inte emot dig som du är. Han tar emot dig om du ser saker ur hans perspektiv. Om du säger det han vill höra. Om du agerar som att du är hans största fan. Det är förstås en enorm sorg att inse och svårt att ta in fullt ut. Du hoppas ju, vill och tror att det ska bli bättre någon gång. I brist på förtroende i er relation utövar du kontroll. Det kanske låter magstarkt att kalla det för det men det är faktiskt vad det är. Tillrättaläggandet, att eliminera hinder i narcissistens väg för att försöka behålla hans goda humör och undvika hans vrede. Det dämpar, om än kortsiktigt, din ångest. Det är en del av mönstret hos många medberoende.

Tids nog spricker luftslotten narcissisten byggt upp och din man blir åter igen sitt mindre trevliga jag igen. Ironiskt nog kommer kanske den oroliga, fladdriga känslan i din mage lägga sig då och något som kan liknas ett lugn infinna sig.

Varför?

Där, i konflikten, ligger ändå det förutsägbara. Han gör det han brukar göra. Du gör det du brukar göra. I konflikten ligger också hoppet om försoning. Att det som skaver en gång för alla ska redas ut mellan er och ert riktiga liv ta vid. I stormens öga är det trots alltid relativt lugnt.

Såhär kan ett mönster i ett dysfunktionellt förhållande se ut. Det finns någon form av omvänd logik i det hela.