Min erfarenhet är att narcissisten pendlar mellan två olika faser. Jag kallar faserna, lite humoristiskt eftersom jag tänker på dem som en ballong, för den uppblåsta fasen och den punkterade fasen.

I den uppblåsta fasen: är livet för narcissisten toppen. Han är i sitt esse. Det hov av ja-sägare han omger sig av älskar och hyllar honom. Han har framgång. Rygghållningen är hög. Han är oövervinnlig. I den här fasen byggs det massor av luftslott. Drömmar och visioner och planer för framtiden där han spelar en huvudroll görs upp. Det finns ingen hejd på allt han kan göra. Vad ni som par kan åstadkomma. Allt är möjligt och världen ligger för era fötter. Narcissisten är ofta på gott humör och har troligtvis lite mer tålamod än vanligt. Han kan kanske ta en och annan stöt eller påtryckning från din sida vilket han annars är superkänslig för men akta dig för att gå för långt, går du för långt är den narcissistiska vreden likväl där. Det är som att blåsa upp en ballong. I den här fasen blir ballongen bara större och större och större….

Tills den spräcks.

I den punkterade fasen: är allt nattsvart. Allt är ett helvete. Vreden är aldrig långt borta. Du är kass. Saker och ting är ditt fel. Eller alla andras fel. I den här fasen tassar du på tå och försöker bli ett med tapeten för att inte väcka den osedvanligt lättväcka vreden. Många narcissister jag stött på lider av återkommande och kanske i vissa fall säsongsbetonade depressioner. Ballongen har fått pyspunka. I den här fasen har all luft som blåsts in i ballongen sipprat ut och alla luftslott fallit platta.

Men narcissisten reser sig igen, var så säker. Snart nog är det dags att börja blåsa luft i ballongen igen. Det här är en evighetscykel som pågår i narcissistens liv.