Vad händer när två narcissister möts?

När två narcissister möts slår det gnistor. De ser på varandra i samma svart eller vit skala som de delar in resten av världen i. Det kan gå åt endera håll. Antingen dras de till varandra som magneter eller också blir de till varandras motpoler. Hat eller kärlek. Vän eller fiende.

Vad avgör hur deras relation blir?

På narcissistens scen ryms så klart bara en, han själv. Så hur är det ens möjligt att det skulle kunna bli kärlek mellan två narcissister kanske du tänker? Hur skulle en person med så stort ego möjligtvis kunna dela scenen med någon som har lika stort ego som han själv? Det är det som är grejen. De delar inte scen.

När två narcissister faller tycke för varandra konkurrerar de sällan om samma scen. Istället agerar de varandras scenarbetare och hjälper varandra skina. Deras relation fyller ett ändamål. Det är ett ”du kliar min rygg och jag kliar din rygg” relation där de turas om att höja varandra till skyarna.

”Du är bäst”

”Nej, du är bäst”

”Efter dig”

”Nej inte ska jag, du först”

Det finns en beundran där men den har ett egenuppfyllande syfte. Det handlar som sagt om ett utbyte – du beundrar mig och i gengäld beundrar jag dig. De blir varandras energikällor. Det här gäller inte bara kärleksförhållanden två narcissister emellan utan förstås även professionella och vänskapliga förhållanden. Vad det gäller kärleksrelationer är min personliga erfarenhet att narcissisterna i slutändan tröttnar på relationen. I längden tröttnar de på att fylla på den andres ständiga bekräftelsebehov och söker lättare energikällor att tömma.

I det andra fallet, då relationen blir till hat handlar det ofta om att de två narcissisterna faktiskt konkurrerar om samma scen. Eller att de på annat vis ser varandra som hot. Inte sällan är avundsjuka inblandat.