Bitarna har äntligen fallit på plats. Mycket av det som så länge tedde sig som ett mysterium; hur han kunde vända och vrida på saker och göra om osanning till sanning, är nu avslöjat. Illusionistens trolleritrick med alla manipulationer, projektioner och maktspel är nu nedbrutet i beståndsdelar lagom stora för att du ska kunna sortera dem och skapa mening av dem. Plötsligt ser du vad han gör där uppe på scenen. Med tiden kommer du kunna förutse hans nästa drag men där är du inte än. Du har just genomskådat hantverket.

Du skruvar på dig där i salongen. Illusionisten genomför det ena tricket efter det andra utan ansats att sluta. Till slut inser du att det är så. Han kommer faktiskt, på riktigt, aldrig sluta. Du sitter kvar en stund till men leendet börjar göra ont och händerna vill inte lyda när du befaller dem att klappa. Du vänder dig om och granskar de andra ansiktena i publiken. Jodå, de är fortfarande trollbundna av förställningen. Ingen annan tycks ha sett det du ser. Publiken, speciellt den främre raden, ropar hans namn, busvisslar och klappar outtröttligt. De älskar illusionisten och illusionisten älskar dem. Ibland när något inte går illusionistens väg låter han det gå ut över någon slumpmässigt utvald i publiken. Då hukar sig alla och försöker göra sig osynliga. Inte jag, inte jag, tycks de tänka. Ibland lämnar han scenen i vredesmod. Då ställer sig publiken upp och stampar fötterna hårt i golvet ända tills han återvänder till scenen och motvilligt och med trug går han med på att göra fler tricks.

Du känner att du inte står ut med det här en sekund till. Du vill inte gå med på det här längre. Du vill att ditt liv ska ha en mening större än att sitta här i mörkret och hylla hans insatser och ta emot hans glåpord när han misslyckas. Du förstår att det inte finns någon annan väg ut härifrån än att bara göra det – hur rädd du än är. Så du går. Mitt i föreställningen bara. Adjöss.

Hans chock är total. Ingen lämnar showen och salongen utan att han bett om det. Du hör hur han skriker och gormar där på andra sidan dörren.

Någon gläntar på dörren. Det är en person ur publiken. Han ber dig komma tillbaka in i salongen. Du skakar på huvudet. En förutsättning för showen är att du tror på det du ser. Att du vill tro på det du ser. Att du hoppas på att det han visar upp på scenen är sant. Om du inte gör det – då är magin bruten. Personen ur publiken ger sig ändå inte. Han tycker att det är dålig stil att du lämnade sådär som du gjorde mitt i förställningen och allt. Tänker du verkligen bara på dig själv? Nu kommer ytterligare en person från publiken ut och pratar med dig. Tonen blir hätsk och hetsig. Den här personen vädjar inte till ditt förnuft och spelar inte bara på ditt dåliga samvete utan han kommer även med regelrätta hot. En tredje person sticker ut huvudet och lyssnar på konversationen bara för att strax återvända in i salongen.

Du försöker förklara vad det är du har sett därinne. Hur illusionistens trick går till och hur ni alla blivit lurade men du pratar för döva öron. De fortsätter försöka övertala dig att och gå tillbaka och falla in i ledet igen, bli ett med publikhavet. En fjärde person från publiken kommer ut nu. Att döma av det han har att säga har den tredje personen återberättat vad han hört för illusionisten och resten av publiken därinne i salongen. Du upprepar din förklaring varför du lämnade men inte heller den här personen vill lyssna. Till slut går de tillbaka in in i salongen. Du står kvar utanför. Är det jag eller dem? tänker du. Du har ju avslöjat illusionistens trick. Varför kan inte de göra det? Varför lyssnar de inte på vad du har att berätta?

Narcissten omger sig av ja-sägare, ett hov som hyllar hans majestät, en publik som applåderar sin illusionist. De människor som agerar på uppdrag av narcissisten benämns inom psykologin vid olika namn; flygande apor (flying monkeys), bönder eller möjliggörare är några av dem. Det är dem narcissisten skickar ut på uppdrag för att göra hans ärenden. Det är dem som gör vad som helst för att få narcissistens gillande. Det är dem som är lojal med narcissisten intill döden. Ironiskt nog är det dem narcissisten när som helst kan skicka ut i kylan igen.

Narcissistens supportrar kan vara vem som helst, hans mamma, syster, fru, arbetskamrat, vän eller barn. Hans närmsta sitter alltid på första parkett och applåderar hans bedrifter eller försvarar hans underlåtanden. De har alla sina anledningar till att svärma runt narcissisten och de kan skilja sig åt. Den ene lider av bekräftelsesjuka och sväller till dubbla sin storlek när narcissisten ser honom. Den andre är starstrucked och vill dela den där glansen som narcissisten åtnjuter i strålkastarens sken. Den tredje har gått på narcissistens snyfthistorier och känner för honom så mycket att han går upp i molekyler om någon tycks vilja honom illa. Den fjärde är i beroendeställning till narcissisten och rädd för att gå emot hans vilja. Det finns många anledningar till att man sitter på första parkett.

Ser de inte igenom hans tricks? Nej, narcissistens supportrar gör oftast inte det, av förmodligen lika många skäl som det finns till att de en gång gick med hans fanclub. En gång satt du där i publiken själv. Du har lämnat men de andra är kvar.

Så när dörren öppnas nästa gång och narcissistens anhängare vill ha ett snack, ha det i åtanke. De är fortfarande kvar och ser inte illusionen. Precis som med narcissisten; dröj dig inte kvar vid förklaringar, ursäkta inte ditt agerande och håll dig till icke värderande fakta (sätt inte etiketter på narcissisten) när du pratar med en anhängare. Sök inte heller en anhängares förståelse eller bekräftelse, du lär inte få det. Om du ändå hamnar i en konfrontation uttryck dig kort och kärnfullt. När x gör si eller så får det mig att känna mig y och därför har jag valt z. Det går inte att argumentera mot. Du har rätt till dina känslor, du har rätt att dra slutsatser och lärdomar och agera därefter. Ingen mer diskussion från din sida behövd i ämnet.

Narcissistens anhängare kommer med största sannolikhet inte överge sin plats på första parkett på grund av något du säger men kanske adderar det du sagt en bit till hans eget pussel som hans och narcissistens relation är. Kanske är det den sista pusselbiten. Kanske inte.

Var och en av oss har vår egen resa till att genomskåda illusionerna.