Delad vårdnad med en narcissist är tufft på så många olika vis. Under vistelsen hos den narcissistiska föräldern blir barnet tvungen att trycka undan sina känslor till förmån för förälderns. Kärleken och omsorgen från den narcissistiska föräldern är nämligen villkorad och villkoret är att foga sig och bli till det barn föräldern önskar sig. Det här kostar på något så oerhört för barnet. Det är sällan samma barn som du lämnade som kommer hem.
De föräldrar som jag pratat med där barnet delar sin tid hos dem och en narcissistisk förälder möts i känslan av att barnet kommer hem fyllt av obearbetade känslor. Det här märks genom de känslomässiga utbrott som följer de första dygnen hemma. Det finns en oro i luften. Minsta motstånd kan väcka ett känslomässigt sammanbrott. Det är som att det onda behöver värkas ut. Barnet är ofta omedvetet om varför det känner som det gör. Istället kommer oron ut i vrede, gråt och förtvivlan.
Många föräldrar som lever det här livet med gemensam vårdnad hittar sina knep. Det kan handla om att sitta tyst nära barnet under en filt och inte säga särskilt mycket första kvällen hemma. Det kan vara att undvika att boka upp för mycket aktiviteter de första dagarna när barnet precis kommit hem. Detta eftersom man vet att barnet behöver ”landa” både i sig självt och hemma igen. Eller det kan vara att hålla sig till rutinerna och ”rida ut” känslostormarna och bara visa att man finns där för barnet.
Om du lever det här livet dela gärna dina tankar och just dina strategier.
Giftiga relationer 
För barnets är det förödande med delad vårdnad när en av föräldrarna är narcissist, det som den ”normala” föräldern bygger upp den ena veckan raseras obönhörligt den kommande veckan.
Hur gör man i såna fall? Hur gör domstolarna? Har dom överhuvudtaget nån susning om att dom i den ena kontrahenten har att göra med med en sjuk människa innan dom utdömer delad vårdnad?
Jag tvivlar!
Vi i vår familj har upplevt denna problematik med att få ett psykiskt stört barn tillbaka efter en vecka hos en sjuk mamma. flickan var då ledsen arg och utbrottsbenägen gråtfärdig och inbunden,det tog ca 2-3 dagar innan hon var mottaglig för normalkontakt, sen hade vi en glad och aktiv flicka igen,men så var ju veckan slut och det var dags att lämna henne igen, och sen var det samma visa igen veckan därpå.
Det sägs ju man skall jobba för barnets bästa!
Men i många fall tror jag att domstolarnas beslut är att försöka skipa rättvisa mellan trätande föräldrar och inte som det borde vara…. för barnets bästa.
GillaGilla
Jag känner så väl igen mig i din beskrivning av hur det är. Jag är övertygad om att det finns en stor okunskap om narcissistisk personlighetsstörning därute rent generellt- både hos allmänheten och myndigheter. Det behöver ändras på. Vårdnadstvister ska utgå från barnets bästa men det är min uppfattning att såtillvida bevisen mot den narcissistiska föräldern inte är övertydliga och kanske inte ens då kan man känna sig trygg med att myndigheter faktiskt ser till barnets bästa. Det tycks ändå finnas en grundidé hos myndigheter att barnets bästa i regel är att ha tillgång till båda sina föräldrar. Tanken är god och det behöver förstås finnas någon form av rättskydd så vi alla inte hur som helst kan förlora vårdnaden om våra egna barn. Men med vetskap eller kunskap om att barnet utsätts för ”hjärntvätt” och förhindras att utveckla sin egen personlighet till förmån för förälderns egna behov borde verkligheten se annorlunda ut. En narcissistisk förälder i en vårdnadstvist borde enligt min uppfattning inte tilldelas vårdnaden vilket idag mycket väl kan bli utfallet av en vårdnadstvist. Jag har själv inte gått in i en vårdnadstvist av just den anledningen att jag känner mig väldigt osäker på vad utgången skulle bli. Vi har en väg att gå där – att utbilda allmänheten och myndigheter i vad den här typen av problematik innebär sett ur barnets perspektiv. Med det sagt finns det säkert också fall där bevisen ”mot” en narcissistisk förälder varit tillräckliga och hållit hela vägen i rätten.
Föräldrar som har delad vårdnad med en narcissist har många faktorer att väga in innan de går in i en vårdnadstvist. En vårdnadstvist tar ofta lång tid och som sagt är utgången för de flesta oviss. Hur ser barnets vardag ut fram till vårdnadstvisten avgörs. Det troliga är att trycket från den narcissistiska föräldern ökar och ytterligare adderar stress för barnet. Och det på väg mot ett mål med oviss utgång. För många krävs det nog att situationen är så pass illa för barnet så man verkligen inte har något annat val än att gå in i en vårdnadstvist just eftersom det i dagsläget känns som en chansning att utfallet verkligen blir ”till barnets bästa”.
GillaGilla