Narcissisten är till väldigt stora delar om inte till och med helt omedveten om sin problematik. Med andra ord kommer narcissisten reagera på samma sätt som vi skulle göra om någon påstod att vi var något som vi inte känner igen oss i. Med vrede.

Det går inte att prata med en narcissist om dess problematik. Jo, hur du känner och upplever det personen gör mot dig men inte med orden ”narcissist”, ”projektioner” och ”manipulation”. Det fungerar inte. Men däremot att prata i termerna ”när du gör X känner jag Y” är en annan sak och inte lika konfrontativt.

Jag skriver både på bloggen, här och i manuset på boken som jag skriver under pseudonym just på grund av den känslighet som ligger i detta. Det skulle skada mitt barn att ”stå för” att barnets andra förälder har en personlighetsstörning. Mitt skrivande har inte heller som syfte att ”outa” någon. Syftet är att medvetengöra mönstret i de här relationerna och dela med mig av erfarenheter. Jag skriver egentligen det jag själv hade behövt läsa/veta för många år sedan när jag satt med ett barn i min famn och hade svårt att greppa hur jag skulle förhålla mig till en person som ständigt stormar och inte förmår sätta barnet först. Det är fortfarande svårt såhär flera år tidigare men nu kan jag lättare läsa av situationer och förebygga en del av den skada som problematiken orsakar.

Men prata med narcissisten ärligt om hans problematik, nej, det går inte. Narcissisten ser på världen med andra ögon än oss andra. De fungerar inte enligt normen så att prata ”ärligt” med varandra misslyckas redan vid första ansatsen. Ni startar helt enkelt på helt skilda platser och pratar främmande språk för varandra. Fokus behöver förflyttas till vad du kan påverka och det är inte han och hans problematik utan dig och hur du kan förhålla dig till problematiken.