Mer än en gång har den onda styvmodern fått personifiera narcissisten i sagans värld. I sagans värld får den oskyldiga prinsessan symbolisera det goda och styvmodern det onda. Bilden må vara förenklad men missunnsamheten, den bristande empatin och den förtärande avundsjukan som äter upp styvmodern inifrån är ändå delar av den fullblodade narcissistens karaktärsdrag.

Den klassiska repliken ”spegel, spegel på väggen där…” är väldigt talande. Narcissistens spegelbild måste ständigt visa upp en perfekt yta (utseende, image eller prestation). Genom ytan och den uppmärksamhet som narcissistens omgivning tillskriver den ytan blir narcissisten någon. Men på andra sidan spegeln står en splittrad person. En person utan inte kärna och vars självkänsla flackar som ljuset som utsätts för drag. Utan omvärlden som spegel är narcissisten icke existerande – han eller hon är ingen.