Inlägg innehåller reklam och samarbete för egna produkter
Den som delar föräldraskapet med en narcissist lever i en problematisk tillvaro. De orimliga kraven från narcissisten avlöser ofta varandra och det kan kännas som att man inte kan göra rätt hur man än gör. Att sörja för och uppfostra ett barn kan vara nog så utmanande men att göra det med en narcissist är att bli motarbetad medan man försöker stötta barnet. Barnet som är i behov av ens hjälp eller stöd tvingas dela den trygga förälderns uppmärksamhet med narcissisten som ständigt påkallar din uppmärksamhet och skapar akuta utryckningar. Som barnets trygga förälder kan man känna sig ensam, maktlös och värdelös som aldrig lyckas hålla någon i familjen nöjd. Varken narcissisten eller barnet. Samtidigt kanske man inte vet att man har att göra med en narcissistisk förälder. Hur vet man att det är det problemen i vardagen handlar om?
Här är sju saker den narcissistiska föräldern gör som skiljer sig från den trygga förälderns beteende:
- Föräldern premierar barnet när barnet trotsar, säger emot eller beter sig illa mot dig.
2. Föräldern baktalar dig indirekt och direkt inför barnen.
3. Föräldern underminerar dina beslut. Om du exempelvis har sagt att det inte blir något tv-tittande innan läxorna är gjorda så kan föräldern knäppa på tv:n och säga att du är onödigt hård.
4. Föräldern anförtror barnet i ”vuxenämnen” och som inte är rimliga att dela med ett barn.
5. Föräldern planterar sina egna känslor hos barnet. Han eller hon kan till exempel säga till barnet: ”Jag kan inte leva utan dig. Jag gråter varje gång du åker ifrån mig.”
6. Föräldern pendlar mellan att binda barnet hårt till sig och inte vara närvarande. Ibland finns kärleken där och ibland lyser den med sin frånvaro.
7. Föräldern belönar barnet när barnet beter sig enligt den mall föräldern har satt upp och fryser ut eller bestraffar det när barnet väljer sin egen väg.
Ovan sju beteenden är typiska för en emotionellt omogen föräldern Utvecklandet av narcissistens känsloliv avstannade någon gång i tidig ålder. Det är med andra ord ett litet barn som du delar föräldraskapet med. För ditt barn blir det här oerhört svårt att förhålla sig till då den narcissistiska förälderns beteende är oberäkneligt. Beroende på vad han eller hon känner just då skapas hela tiden nya förutsättningar och regler att förhålla sig till.
Reklam och samarbete för egna produkter
Exklusivt erbjudande till hemsidans prenumranter!
I oktober kommer boken ”Perfekt på ytan defekt inuti ut – Hantera vardag och familjeliv med en narcissist”. Du som är en trogen följare av den här hemsidan har nu möjlighet att få ta del av ett tidsbegränsat erbjudande om att köpa boken till ett rabatterat pris och fraktfritt. Under vecka 44 kommer du som prenumererar på inlägg via e-post få ett mail med en rabattkod sänt till dig.
Vill du ta del av det här erbjudandet – missa då inte att signa upp dig som prenumerant via e-post innan 2020-10-25. Det gör du genom att välja: ”Följ bloggen via e-post” längst ned på hemsidans startsida.
Mer om boken kan du läsa här: https://www.egia.se
Giftiga relationer 
Jag vill gärna läsa boken, men jag kanske inte vill att den ska synas. Därför skulle jag gärna skaffa den som e-bok. (Varför kommer förresten inte alla nya böcker ut som e-böcker?)
GillaGillad av 1 person
Jag är helt med på hur du resonerar, fullt förståeligt. Boken kommer finnas i formatet e-bok också.
GillaGilla
Alla punkter stämmer helt in på hur jag har det med mitt barns pappa, som jag delar vårdnaden med. Just punkt nummer 5 är så väldigt tydlig. Minns hur han kunde, redan när vårt barn var så litet som 3-4 år, säga att hans liv inte var värt att leva den veckan vårt barn inte var hos honom och att han saknade hen så att han gick sönder. Barnet var helt utom sig av sorg vid skiftena och kunde gråta en timme efter överlämning för att det var så synd om pappa som då skulle bli lämnad själv. Och när vårt barn till slut lugnat sig efter en timme eller så kunde han ringa upp hen bara för att fråga: grät du när jag åkte? Jag visste instinktivt att det var något väldigt skev med detta beteende men hade ingen aning om vad det handlade om. I min värld borde en förälder göra allt i dens makt för att göra veckobyten och övergångar mellan föräldrarna så ”lätta” för barnet som möjligt, det vill säga försäkra barnet om att man älskar det men att man klara sig bra den veckan som det inte är där. Till slut sa jag att han fick sluta ringa efter bytet eftersom vårt barn blev så ledset igen och då gick han direkt till barnet (fortfarande 3-4 år gammalt) och sa att jag förbjudit honom att ringa. Tänker tillbaka på hur denna känslo-berg-och-dal-bana kostade energi och ork. Nu är barnet äldre men det är forfarande samma beteende av att lägga sina känslor i knäet på barnet och förvänta sig direkt bekräftelse och lojalitet. Och det finns inget jag kan göra åt det.
GillaGillad av 1 person
Ja det är verkligen att åka med på en känslomässig bergbäck dalbana i de här relationerna. En förälder ska som du säger göra allt i sin makt för att saker och ting ska bli så bra som möjligt för barnet. Det är väldigt svårt att ta in att en förälder faktiskt kan göra precis tvärtom för att uppnå sina egna syften.
GillaGilla