I ett visst skede kan den som befinner sig i en destruktiv relation glänta på dörren för omgivningen och berätta något om det som pågår i den destruktiva relationen. När man varit ensam om sina upplevelser i veckor, månader, kanske år då är det ett stort steg att ta att lufta det inre tvivlet. När man är utsatt för psykisk och/eller fysiskt våld snurrar ofta frågorna. Är det min partner eller är det jag som felar? Är det här som händer mig verkligen normalt? Vad är det jag eller min partner missförstår? Hur kan jag få det att sluta? Kan jag få det att sluta? Vad ska jag göra? Hur litet det än är det som personen berättar för omgivningen så är det en handutsträckning. Omgivningens reaktioner på den här första trevande handutsträckningen är något av ett lotteri. Blir man bekräftad? Ifrågasatt? Kan den som får förtroendet spegla situationen eller är hon eller han totalt oförstående? Får man höra: ”Men han (partnern) som verkar så trevlig” eller ”Jag har så svårt att sätta mig in i det du säger, mot mig är hon (partnern) alltid så snäll”. Omgivningens reaktion på det som sägs kan vara av hjälpa eller stjälpa natur. Den som inte får en sund spegling i en sjuk situation kan bli kvar i relationen och utkämpa kampen ensam långt längre än vad hon eller han skulle ha gjort om reaktionen från omgivningen speglat det sjuka. 

På andra sidan en destruktiv relation vill man också gärna känna sig förstådd. Det är vanligt att vilja att omgivningen ska förstå vad man har varit med om. Man vill och behöver bli bekräftad i sin situation. Man behöver höra att man inte är den galna, själviska, och vidriga i relationen som partnern påstår att man är. Att man inte har missförstått hela situationen och att man gjorde rätt som lämnade eller stod upp för sig själv. Har man tur har man en omgivning som utan tvekan stöttar. Som speglar det som händer och som kan bidra med perspektiv. Men alla har inte den turen. Det kan vara värt att nämna att jag inte tror att omgivningen inte speglar det sjuka av ondo. Eller att bekräftelserna uteblir för att såra den som är i eller har varit i en destruktiv relation. I de allra flesta fall vill jag påstå att det handlar om okunskap – man vet helt enkelt inte bättre. Men likväl blir det problematiskt för den som behöver speglingen och bekräftelsen.

Så vad gör man när omgivningen inte förstår? 

Här är fyra saker du kan göra:

1. Lita på det du vet. Dina erfarenheter är verkliga. Du var med om att någon behandlade dig illa. 
2. Hitta andra som kan bekräfta det du vet. Vi är många som bär på de här erfarenheterna men det varierar hur långt vi har sorterat i de här känslorna. Försök hitta någon som varit med om det du har varit med om eller som har insikt om att världen inte är svart eller vit, god eller ond. Någon som kan förstå dina kanske ambivalenta känslor inför det du har varit med om. Jourer mot våld har massor av erfarenhet, ett tips är att gå på samtalsstöd hos en jour. Det är gratis och kan hjälpa dig att få den bekräftelse och förståelse som du så väl behöver.
3. Stötta upp dig själv. Det finns gott om böcker, poddar, Facebookgrupper, You Tube klipp och Instagramkonton som tar upp temat destruktiva relationer. 
4. Sluta kämpa med att få förståelse hos dem som inte förstår. Det sista du behöver är att känna att du måste förklara och förklara dina ställningstaganden och slutsatser. Du vet varför du måste göra och bete dig på ett visst sätt mot din partner eller ex partner. Tillbaka till punkt 1) lita på dig själv och punkt 2) och 3) stärk dig själv genom att hitta bekräftelsen hos dem som vet och förstår din situation. Du är inte ensam!