Yta är viktigt för narcissisten. Inte nödvändigtvis utseende, även om det kan handla om det, men snarare hur man uppfattas av andra. Barn till narcissisten lär sig tidigt att tänka i termerna av ”vad skulle grannarna tänka” eller ”vad tycker släktingarna om det här”.

Le. Le lilla vän och låtsas att du mår bra. Le och tala om för världen hur lycklig du är.

I den narcissistiska familjen vill man visa upp en perfekt fasad. Om inte annat vill man dölja det sjaskigaste bakom en image av att allt är som det ska.

Om du inte kan le kan du väl i alla fall låta bli att se så ledsen ut.

Narcissisten tar den framträdande huvudrollen när föreställningen av lycklig familj applåderas. Det är hans förtjänst att alla mår så bra som de gör. Med en spricka i fasaden kliver han ett steg tillbaka. Jag hade ingen aning om att hon mådde så illa. Jag har sagt till henne att inte jobba så mycket. När spelet är förlorat och det inte undgår för någon att se hur trasig familjen egentligen är kan narcissisten komma att blotta den där vreden familjen duckat för så länge för omvärlden. Men vanligtvis bara kort. Därefter tar han vid och ber familjen hålla upp en fasad alternativt börjar om från början med ett nytt familjeprojekt:

Le, bara le. Låtsas som att allt är bra. Ser ni hur bra allt är nu? Såja. Nä men för fan – sa jag inte åt er att le?! Helvete också!