”Tänk om jag också är narcissist”? är en väldigt vanlig fråga att ställa sig själv på andra sidan en relation till en narcissist. En hel del oro och ångest går att koppla ihop till den frågeställningen.

Om du bär på den frågan kanske viftar du bort den. Kanske brottas du med den och radar upp exempel för dig själv som antingen bevisar eller motbevisar frågan. Oavsett vilket poppar frågan gärna upp som en oinbjuden gäst igen och igen.

Så låt oss ta frågan på allvar. Först och främst vem är narcissisten?

Diagnoskriterierna för personlighetsstörningen lyder: https://giftigarelationer.com/2017/11/09/kriterier-for-diagnosen-narcissistisk-personlighetsstorning-enligt-dsm-5/

Här pratar vi alltså om en person som har så pass stor dos osund narcissism att det går att prata om en personlighetsstörning. Alltså personen har ett tanke och beteendemönster som avviker från normen men som personen i fråga delar med andra med samma typ av störning.

Så hur vet man om man avviker från normen? Tja, det är ju inte så lätt att veta. Trots allt är ju narcissisten omedveten om sin egen störning. Därav också den naggade frågan inombords ”Tänk om jag också är omedveten”?

Så om du tittar på dina relationer: Är du omtyckt av andra? Får du ofta feedback på att du är okänslig? Hamnar du ofta i konflikter? Drar sig andra undan från dig? Tar du ansvar för situationer som uppstår? Och kom ihåg att narcissistiska personer inte är din måttstock här. Narcissisten i ditt liv har troligtvis matat dig med kommentarer om hur värdelös du är eller att du ska vara glad för att han står ut med dig – det är inte en referenspunkt att utgå från när du svarar på de här frågorna. Min gissning är att du svarar nej på de flesta av de här frågorna. En annan fråga om du trots allt svarade ja på någon av frågorna ovan; kan du sätta alltid framför någon av frågorna? Det vill säga, skulle du kunna säga att det handlar om ett genomgående mönster på den fråga du svarade ja på? Åter igen, jag gissar på att du svarar nej.

En viktig sak att komma ihåg är att alla verkligen alla människor har narcissism i sig. Narcissism är en förutsättning för att reglera vår självkänsla. Med sunt utvecklad narcissism klarar vi av att sätta gränser för oss själva och kan till exempel hantera nederlag utan att klandra oss själva i allt för hög mån. Med osund narcissism däremot blir vi gränslösa i vårt beteende. Vårt eget och andras jag förväxlas lätt och får ingen tydlig urskiljning. Med osund narcissism har vi en väldigt polariserad världsbild där jag:et antingen är helt värdelöst eller perfekt. Ungefär så. Det viktiga här att ta med sig är att narcissism i sig inte är av ondo utan något vi behöver och alla har.

Det här innebär också att vi alla kan känna igen oss, mer eller mindre, i beskrivningen av en narcissist. Vi kan alla ha grandiosa fantasier om oss själva ibland eller falla för smicker så vi för en kort stund svävar strax ovanför marknivån. Vi kan alla tänka att vi vet och kan bättre än andra ibland. Vi kan alla vara tanklösa och glömma bort att ta hänsyn till andras känslor. Sånt händer. Det är mänskligt.

Men, och det här är ett viktigt men, vad många av oss i ångesten som bubblar på andra sidan relationen med narcissisten lätt kan blanda ihop är personlighetsstörningen kontra att förlora fotfästet för en kort stund, i en viss given situation. Beteende utgör alltså i regel inte vårt tanke eller beteendemönster.

Detta tillsammans med det faktum den som verkligen lider av en stor dos osund narcissism sällan ägnar sig åt självrannsakan är ditt ”bevis” för att du inte är narcissist och det behöver vara bevis nog. Den person som står narcissisten nära utvecklar ofta medberoende, självtvivel (som att grubbla på om det är en själv det är fel på) ingår i bilden. Vartefter man hittar mer mark under fötterna och erövrar det egna jag:et igen är min erfarenhet att det lägger sig.

Med det sagt kan vi alla behöva rannsaka våra intentioner och vårt beteende i olika situationer. Det är dock en annan sak från det ångestfyllda grubbleriet som ofta följer fotspåren av en dysfunktionell relation.

Professionell hjälp är för många en viktig del av läkningsprocessen. Med professionell hjälp man i en trygg miljö med en person som kan få representera ”det sunda och normen” utforska händelser och situationer och få syn på sin del i dessa.

Var snäll mot dig själv på andra sidan relationen med narcissisten!