Smärtan som uppstår i mellanrummet mellan dig och andra

Normen styr människors antaganden. I de olika rollerna vi människor kan ha; mamma, partner, kollega och vän finns det en gemensam syn på hur vi ska vara och bete oss. Normen är referenspunkten. Att mätas mot referenspunkten är något som kan smärta rejält när man är del av en dysfunktionell relation. Alltså en relation där normen är satt ut spel.

För att ge ett exempel:

Du pratar med någon och nämner din mamma. Bilden i den andre personens huvud blir då troligtvis en mamma som älskar sina barn. Som vill sitt barn väl. Som hjälper sitt barn om hon har möjlighet till det. Alltså alla fel. En narcissistisk mamma har en alldeles egen bild av vad älska sina barn innebär och det är inte samma bild som normen har. En narcissistisk mamma känner ambivalens och kan bitvis vara avundsjuk på sitt eget barn. Den narcissistiska mammans behov styr. Det är snarare barnet som får hjälpa henne än tvärtom. Att bara genom att nämna ordet mamma få ett så stort mellanrum mellan verklighet och det motparten tolkar in kan vara dränerande.

Även om du börjar fylla ut mellanrummet med förklaringar vilken sorts relation du har till din mamma och varför. Även om du kommit så långt i din process att du ”vågar stå för” att du har en dålig relation till din mamma så kan det ändå vara svårt för motparten att relatera till. I alla fall om motparten själv aldrig erfarit dynamiken i en dysfunktionell relation.

En annan effekt kan också uppstå som kan vara minst lika sårande som den att mätas mot en referenspunkt. Nämligen att motparten förvisso tar in att du har en dålig relation till din ”knepiga” mamma men på grund av den egna oerfarenheten inte förstår komplexiteten som dessa relationer ofta bär med sig. Ett misstag motparten ofta gör då är att likställa den dåliga relationen med att du därmed borde sluta bry dig om och vara likgiltig inför din mammas företaganden. Så kan det naturligtvis också vara men för många är känslorna till den narcissisten i deras liv mer av den ambivalenta sorten. Man kan hata eller ogilla och älska – på en och samma gång. Därför kan det upplevas sårande den dagen den narcissistiska föräldern blir svårt sjuk eller kanske t om avlider och motparten förväntar sig att du ska vara likgiltig och kanske t om lättad. Tvärtom tror jag att sorgen, vanmakten och ilskan över den omöjliga relationen blir desto större vid sådana händelser.

Det kan alltså sitta väldigt mycket smärta i mellanrummet som uppstår mellan det som sägs och det motparten tolkar in. Det kan också gå åt mycket energi åt att fylla det där mellanrummet; antingen med förklaringar eller med tystnad som smärtar. Either way – det gör ont att prata om giftiga relationer men det gör också ont att vara tyst. Att hitta någon som förstår kan därför vara oerhört läkande.