Du kommer alltid vara skyldig inför narcissisten

Narcissisten möter världen med misstänksamhet. Narcissisten förväntar sig nämligen att världen förr eller senare ska vända ryggen till. Att den ska svika. Att den ska påstå att han eller hon tillhör jordens avskum. För det är så narcissisten känner sig i sina lägsta stunder men i dessa känslor stannar narcissisten aldrig. De hotar nämligen att rasera narcissistens falska jag, det jag:et som är en felfri version av narcissisten själv. Den bilden står narcissisten ständigt standby för att försvara. Bring it on bara – alla är misstänkta.

I relationen med narcissisten läser man ständigt av dennes behov. Narcissisten bemöter som sagt världen med misstänksamhet och en närstående till en narcissist anpassar sig till detta, ett medberoende utvecklas. Med det sagt behöver det inte betyda att den medberoende inte gör motstånd men likväl är anpassningen i en nära relation till en narcissist nödvändig. I det här fallet ligger anpassningen i att ständigt bevisa sin oskuld inför narcissisten. Man vet inte riktigt vad man gjort sig skyldig till likväl behöver oskulden ständigt bedyras. Målet är ändå att överbevisa narcissisten och att ”bevisa” att man ingår i samma lag.

Ett exempel:

Narcissisten klagar på att det inte togs hänsyn till hans eller hennes förslag inför en förändring på jobbet. Man skyndar sig att hålla med om att det var dålig stil trots att man tror sig veta att det inte gick till riktigt så. Man har lärt sig att det inte är någon mening att säga emot eller ställa ytterligare frågor. Man ger det narcissisten vill höra – nämligen att världen varit dum. Om du inte skulle göra det vet du nämligen att du hamnar på narcissistens lista över personer som är emot honom. Däri ligger anpassningen.

Det kan också handla om att vi öser komplimanger över narcissisten trots att vi inte menar det. Att vi trycker tummen upp på sociala medier på allt vad narcissisten publicerar, trots att vi inte bryr oss hälften av vad som står eller ibland kanske t om ogillar det som skrivs. Det kan vara att ständigt bedyra sin kärlek fast man inte i dessa stunder känner känslorna. Det handlar mer om att övertyga den andra personen att man vill dem väl eftersom man läst av narcissistens misstänksamhet att det kanske inte är så.

I en nära relation med en narcissist handlar anpassningen om ren överlevnad. Vi ger narcissisten det den vill ha för att slippa hamna på listan över fienden, slippa vreden och för att förhoppningsvis få ta del av de goda sidorna som narcissisten trots allt kan uppvisa och som existerar sida vid sida av allt det onda. Men anpassningen i giftiga relationer kostar på. Den tar av vår energi och vår livskraft och gör att vi tappar kontakt med vårt eget inre.

Anpassningen stannar sällan i relationen till narcissisten. Det här kan gå igen i andra relationer också. Som medberoende känner vi ofta ett ansvar att svara upp till andra människors behov – även outtalade sådana. Speciellt outtalade sådana. Det kan vara bra att vara lite uppmärksam på. Att ställa sig själv frågor ”har han uttalat sagt att han vill ha min hjälp i den här frågan eller är det något jag tolkat in”? och ”är det mitt ansvar att svara upp till det här behovet”? Om nej ställ dig själv följdfrågan ”vill jag svara upp på det här behovet”? Agera utifrån vad det svaret blir. På så vis säkerställer du att du agerar utifrån egen fri vilja och inte medberoende.

Det här är du som har en inre dialog med dig själv om vad du kan och inte kan gå med på i relation till andra människor. Så börja prata med dig själv! Det finns en röst därinne som är redo att svara dig.