När man är i en destruktiv relation är det lätt att tro att man är ensam i världen om att uppleva det man gör i relationen. Tankar som att ”ingen vet vad jag går igenom” och ”om de bara visste hur det såg ut där hemma” får en att känna att man bär på någon typ av smutsig hemlighet. En hemlighet som gör att man står utanför och betraktar världen istället för att vara fri och delta i den. Tillsammans med andra, ja till och med omgiven av de närmaste, kan man då känna sig ensammast i världen. Allt på grund av den smutsiga hemligheten och kanske också på grund av att den som misshandlar oss psykisk och/eller fysiskt också ändå på något vis hittat en spricka in till vårt inre. Tanken att vi kanske inte är något värda kan ha slagit rot fast vi gjort allt för att förhindra det.

Sanningen är att du som befinner dig i en trasig destruktiv relation inte är ensam. Långt ifrån. På ett sätt är det här förstås sorgligt. Det innebär ju att det finns många, väldigt många som har det precis som du. Man pratar bara inte om giftiga relationer med vem som helst och hur som helst. Det är inget man tar upp med grannen när man ses vid häcken och står och kallpratar om vädret ”jo du, jag tror jag blir utsatt för psykisk misshandel hemma. Kan du något om sånt måntro”? Nej, man kniper ihop läpparna och bär på skammen som det innebär att bli behandlad illa. Man kniper så hårt så att läpparna vitnar och gömmer hemligheten för omvärlden så gott man kan. Men man är som sagt inte ensam och det är viktigt att veta det. För å andra sidan finns det därmed andra att dela bördan med. Det finns en massa kunskap och erfarenheter. Det finns hjälp att få därute men för att få det behöver hemligheten komma upp till ytan.

Börja gärna med någon du litar på, en vän eller släkting. Det kan vara första steget. Men släpp även in en utomstående, en psykolog, kurator eller personalen på en kvinnojour t ex. Det viktiga är att det är personer som förstår dynamiken i osunda relationer och som erbjuder förståelse och empati. Du behöver världen som spegel till det sjuka du utsätts för. Den dysfunktionella personen har förmodligen gjort allt i sin makt för att inte någon ska ha insyn i er relation och för att kontrollera dig. Det ligger i förövarens intresse att den enda referenspunkt du egentligen har till världen där ute är han (eller hon) och enbart densamme. Det här gör förstås saker med hur vi uppfattar världen. Även fast vi kanske inte tror det själva har vi börjat ta saker som är osunda för normala.

Så släpp in världen men gör det på ett säkert och kontrollerat sätt. Det är som att öppna fönstret i ett unket rum. Tids nog kommer luften bli lättare att andas. Din situation är inte unik. Ramverket = mönstret för dysfunktionella relationer är densamma det är bara innehållet i dem och personerna som spelar huvudrollerna som varierar.

Du är inte ensam!