Narcissisten handlingar styrs av dennes känsloliv, ett känsloliv som i mångt och mycket är omedvetet för narcissisten själv. Narcissistens känsloliv flackar och bygger på en splittrad jag-bild som ständigt motsätter sig självt. Att komma i kontakt med sina verkliga känslor och det sanna jag:ets otillräcklighet är för narcissisten som att se rakt ned i en avgrund. Det är hisnande. Narcissisten vänder istället om och skyller sin otillräcklighet på andra människor eller omständigheter.

Det narcissisten känner i stunden tar narcissisten för sanning. Det här gör att narcissisten hela tiden skriver om verkligheten så att den passar in i hur han eller hon känner sig för tillfället. Det här gör förstås också att narcissistens resonemang blir ologiska. Det narcissisten sa i måndags säger han eller hon tvärsemot på torsdagen. Det narcissisten så ivrigt proklamerade i fredags påstår narcissisten på söndagen att han eller hon aldrig sagt. Verkligheten skrivs hela tiden om och om du vågar dig på att ifrågasätta narcissistens verklighet är det samma sak som att be honom eller henne stirra ner i avgrunden. Att tvinga honom eller henne till något så avskyvärt väcker obehag och får narcissisten att reagera med okontrollerad vrede. En narcissists känsloliv är ett omoget system som i likhet med det lilla barnets känsloliv saknar det mogna känslolivets reglage och självkontroll.

Eftersom narcissistens känsloliv fungerar på det här viset är det inte så konstigt att överenskommelser har en tendens att brytas. Inget hålls ju för heligt för narcissisten. Det är ständigt ett nuläge som styr, solen kanske skiner på måndag men på torsdag regnar det i hans värld. Man kan alltså behöva nå fram till en och samma överenskommelse många gånger om när det kommer till en narcissist.