När man pratar med en narcissist pågår det egentligen två parallella samtal samtidigt. Ett i det öppna – det samtal du ser, hör och deltar i. Det andra samtalet sker i det dolda och handlar snarare om det outtalade – tystnaden mellan det som sägs och det som menas, det du ser men ändå inte kan vara helt säker på hur du ska tolka. Med tiden ”uppfostrar” narcissisten dig att svara upp på det outtalade, du lär dig tolka vad det är narcissisten vill. Genom att inte öppet säga det narcissisten vill uppnå skaffar narcissisten sig ansvarsbefrielse. En blick, det som sägs eller kroppsspråk är allt subjektivt och går att säga att någon missförstått om man blir ifrågasatt. Rak och tydlig kommunikation gynnar sällan narcissisten.
En metod som narcissister ofta använder sig av för att få fram dolda budskap till en mottagare är triangeldramat. Det går till så att narcissisten tar upp en person, en händelse eller sak och höjer det till skyarna. Exempelvis kan den narcissistiska mamman ta upp din bror. ”Han är så fantastisk, på mors dag fick jag en stor bukett blommor. Han vet hur han ska få mig att känna mig uppskattad”. Vackra ord uttalade i all välmening? Knappast, till skillnad från den sunda relationen där ett sånt uttalande mycket väl kunde ha varit just det, välmening och glädje, så är det inte så det fungerar med en narcissist.
Det här i narcissistens värld ett verktyg för att uppnå egen vinning. Det narcissisten gör är att höja med ena handen och sänka med den andra. Genom att som i det här fallet prisa din bror sänder föräldern ut budskapet till dig som syskon att din bror till skillnad från dig minsann anstränger sig. Vad är vinningen? Förhoppningsvis att du ger din mor mer av din tid och din energi men om inte det så i alla fall att du ska skämmas för att du inte gör det. Det här kallas triangeldrama eftersom narcissisten drar in en tredje person i er relation i syfte att höja sitt eget värde.
Giftiga relationer 
Intressant. Jag undrar om det här är något min exman håller på med nu (som jag tror har starka narcissistiska drag). Vi skiljdes i fjol och sedan dess känns det som att han hållit mig i ett koppel fortfarande genom att säga hur han inte kommer träffa någon som mig, att han saknar mig osv. Så pass att han gett mig dåligt samvete som känt att de romantiska känslor svalnat med avståndet (jag lämnade pga ständiga bråk, destruktivt förhållande blandat med psykiskt våld). Så från en vecka till en annan kastar han ut sig att ”Nu har jag gått vidare”. Han berättar att han dejtat två tjejer och haft sex med dem (till mig har han inte berättat att han träffat andra eller haft något större intresse av det) och förälskat sig i den sistnämnda. En tjej han för tillfället hade träffat två gånger. När jag frågade honom hur han kunde göra så efter att ha gett mig andra signaler de senaste veckorna och påpekat att ingen är sötare än mig fick jag svaret ”Nu tycker jag hon är sötare”. Sedan dess har jag fått höra hur förträfflig hon är, smartare och starkare än mig blandat med ”det har du inte med att göra”. Allt kom som en total chock och jag hamnade i en djup kris efter detta. Kunde inte äta eller fungera som vanligt på flera dagar. Fick ta ångestdämpande för att kunna sova. Bara grät. Det är två veckor sedan men smärtan, ångesten och ensamhetskänslorna kommer fortfarande, bara i mindre våldssm grad. Vi var tillsammans i 14 år, har två barn och nu behandlar han mig som att jag inte är vatten värd. Bara med kyla och avstånd. Ibland kan han skriva eller säga att han är ledsen för att jag mår dåligt men det känns som att det bara är ord. Jag fattar inte hur man kan göra så, stänga av alla känslor man påstått sig ha för en person från en vecka till en annan, men jag har länge misstänkt narcissistiska drag, ev autistiska också. Vi har varit vänner sedan skilsmässan och haft en närmare relation än vad vi borde, inser jag nu. Han är väldigt smart men har svårt att sätta sig in i andras känslor. Karismatisk och öppen, trevlig mot andra. Men mot mig varm och kall om vartannat. Han påstår själv att han kan stänga på och av sina känslor och när han får sina raseriutbrott går det inte att nå honom, få någon form av känslomässig kontakt. Jag är helt förkrossad, han har även lyckats vända sin familj emot mig som säkert ser mig som psykiskt ostabilt och han som förnuftig och lugn. Med andra är han oftast lugn och saklig, mycket verbal. Jag har varit i en beroendesituation till både han och hans familj, både ekonomiskt och känslomässigt och har svårt att veta hur jag ska klara mig själv med två små barn i en stad där jag inte har min familj. Men bra vänner. Ursäkta ett långt inlägg, men tror du att jag har att göra med en narcissist? Eller någon med såna drag? Jag vet snart inte vad jag ska tro och ibland känns allt så overkligt när han är ”som vanligt”.
GillaGillad av 1 person
Utan att säkert kunna veta om din exman är en fullskalig narcissist eller inte så träffar du i alla fall jackpot i din beskrivning av din exman och er relation när det kommer till narcissistens mönster.
Det är väldigt typiskt för en narcissist att jobba med att växla mellan att idealisera en partner för att därefter nedvärdera densamma. Himmel och helvete om vartannat. Det skapar också ett beroende hos partnern som utsätts som hela tiden längtar och trånar efter att bli upphöjd och ”älskad” igen. Det är också väldigt vanligt att narcissisten håller alla dörrar öppna, det vill säga att fortsätta underhålla gamla relationer med små smulor som skapar hopp. Narcissisten bryr sig väldigt lite eller t.o.m. inget om den andre partens känslor, det viktiga är att det i slutändan finns ”någon” som kan förse narcissisten med energi, om det så är en gammal partner eller ny partner spelar för narcissisten mindre roll. Andra människor är källor till energi för narcissisten. Vidare spelar narcissisten ofta in en tredje person i sina relationer för att höja det egna värdet, han skapar triangeldraman. Som partner är det vanligt att känna sig förvirrad och ha tankar som ”jag kanske inbillar mig” när lugnet efter stormen infinner sig.
Jag förstår att det gör ont. Jätteont. Du behöver bearbeta det du gått igenom och läka. När man i det här sårade tillståndet försöker sätta sig in och ”förstå” en narcissist så kan det kännas som att man håller på att bli galen. Man kan omöjligt förstå hur någon att bete sig och göra andra människor så illa. Det kan kännas som att man har att göra med ett kinesiskt pussel. Ju mer man försöker hitta en lösning desto hårdare sitter man fast. För mig, i de narcissistiska relationer jag har erfarenhet av, har det hjälpt att arbeta med mitt eget förhållningssätt. Jag har fått lära mig att det inte går att utgå från sig själv eller det som vore normalt när det kommer till en narcissist utan man behöver ta en annan position när man ska förstå en narcissist – om det ens riktigt går att förstå narcissisten. Istället för att utgår från det normala får man utgå från narcissistens världsbild och hans inre behov (som styr honom) och för att kunna göra det behöver man kunskap om hur narcissister är funtade och sen lägga pusslet kring just den här personen. Att prata med en narcissist om kärlek går inte. Kärlek är en sak för oss som inte lider av osund narcissism och en helt annan för den som lider av det. Narcissisten kan alltså säga ”jag älskar dig” men det har inte samma betydelse som när du säger det eftersom narcissisten utgår från en annan position än du.
Jag vet inte om jag får fram min poäng här nu men mitt bästa råd är att läsa på och lära dig så mycket som möjligt om narcissism samtidigt som du jobbar med att stärka dig själv. Om du kan och har råd ta gärna extern hjälp, psykolog etc med erfarenhet av narcissism alternativt har kvinnojourer gratis samtalshjälp. Kunskap är makt och med kunskap kommer dina alternativ, de verkliga alternativen, förhoppningsvis framträda tydligare. Men som sagt jobba med att stärka dig själv samtidigt för i slutändan är det det enda du kan påverka, dina handlingar, dina beslut och din väg framåt.
Jag hoppas verkligen du hittar en väg ut ur det här och finner styrkan att släppa taget om din exman – du är helt klart värd bättre än såhär!
Styrka!
GillaGilla
Tack för alla goda råd och pepp! Det låter helt sjukt och jag är arg på mig själv för att ens känna så, men efter att ha levt med en massa drama och ytterligheter i så många år (det har ju varit mycket bra också mitt bland det dåliga) så känns tillvaron så tom nu. Trist, meningslös och ensam. Han har utan tvekan lämnat ett stort tomrum i mig och jag skäms för att säga det. För jag vet att jag är värd bättre, någon som behandlar mig bra hela tiden och inte bara ibland. Men det gör något med en att bli upphöjd så, så intensivt älskad. Även om det kanske aldrig var riktig kärlek… Jag tror han älskade mig på det sätt han kunde. Och det gör ont att inte få dela det med någon längre. Fast den personen inte finns mer.
GillaGillad av 1 person
Känner igen mig i det du skriver. Det finns ofta gott mitt i det onda och jag tror precis som du att säger att narcissister älskar på det sätt de kan, efter egen förmåga. Problemet är bara att det aldrig kan bli en ömsesidig relation eftersom de är fast i sin egen ”värld”. Det är lätt att skämmas över son egen ”svaghet” men istället för att de det så försök ta till dig att det är ett beroendeframkallande mönster som narcissistens relationer innehåller. Du är långt ifrån ensam. Långt ifrån.
Tänker att det är viktigt att fortsätta jobba med sig själv och stärka sig själv – även om det här och nu känns meningslöst och tomt. Belöningen för att göra det kan bli att man mår bättre och i det långa loppet blir man mer mottaglig för den andra typen av relationer. Den relation som bygger på ömsesidighet – ge och ta.
GillaGilla
Ja, ett känslomässigt beroende lades redan från början, efterhand blev det kontroll i form av isolering och även ett ekonomiskt beroende som följd. Du har helt rätt i att jag behöver jobba på mig själv. Jag kan inte ändra på honom eller det hov av ja-sägare han omger sig med (familjen), bara fokusera på min egen läkning. Han har tagit på sig en del av det han gjorde mot mig, erkänt att det var fel. Gått i terapi för sina aggressioner och förklarat för sin familj att han behandlat mig väldigt dåligt och att det är därför jag reagerat med så mycket ilska och ”fördömande”. Ändå väljer de att bara se hans bra sidor, säger att det inte är så de ser honom, att jag borde agerat annorlunda i vårt förhållande etc. Det gör så fruktansvärt ont att höra det och blir en kränkning i sig, de har även hört honom skälla ut mig offentligt och förklarade det med att det var en reaktion på mitt illa beteende. Det är inte lätt att lämna en person som stått en närmast i livet och som har hela sin familj med sig. En familj jag en gång i tiden var en del av och älskade.
GillaGillad av 1 person