Många som faller för en narcissist oavsett om det är i kärlek eller vänskap bannar sig själva i efterhand. Hur kunde jag vara så blind? Varför ifrågasatte jag inte konstigheterna (för de fanns där men hade ännu inte antagit en fast form)? Vad är det med mig som gör att just jag faller för den här typen av människa?

Ett är säkert, det är lätt att sträcka ut handen till fel person. Narcissisten gömmer sig bakom en tilltalande och charmerande yta och är ofta lättare att falla för än ”vanligt folk”.

Relationer tar tid. Tillit tar tid. Att lära känna någon tar tid. Narcissisten däremot har bråttom och visar upp sig från sin bästa sida (om du är intressant för narcissisten) för att attrahera sin nya motpart i en relation. Det är lätt att smickras och släppa garden om någon trycker på de rätta knapparna speciellt om vi där och då är mottagliga för det.

Så vad kan man tänka på när man går in i nya relationer då?

1. Låt den nya relationen ta tid och släpp successivt på tilliten.
2. Om något felar i relationen ta upp frågan direkt. Narcissistens problematik blir som mest synlig när han eller hon blir motsagd.

1. Om du inte har rätt att tycka, tänka och känna i relationen – var snabb att avsluta eller stänga personen ute. Tillit är något som behöver förtjänas.

Låt samma princip som gäller vid rekryteringar gälla för dig när en ny person ska in i ditt liv: långsamt in men fort ut om det knasar sig. Det är lättare att avsluta något som inte hunnit utvecklas. Och du, lita på dina egna upplevelser. Det är din enda riktiga måttstock på vad som är bra eller dåligt för dig.