Intervju med författaren till ”Helvetet jag kallade kärlek” Lena Bivner: ”Han plockade ned det som var jag…”

Den destruktiva kärleksrelationen är nedbrytande. Bit för bit tappar man bort sig själv tills man till slut varken vet ut eller in längre. Är man allt det där som partnern anklagar en för att vara? Är man totalt värdelös? Korkad? Ful? Eller dum? Kan det verkligen vara så, att du har fått allt du trodde dig veta om världen om bakfoten? Det klart du inte har men det är lätt att det känns så när man befinner sig mitt uppe i en sådan här relation.  

Jag har intervjuat Lena Bivner som har skrivit boken ”Helvetet jag kallade kärlek” och bett henne berätta mer om hur det såg ut för henne när hon levde i en destruktiv relation.  

Du har ju skrivit en bok baserat på dina erfarenheter av att leva i en destruktiv relation med en man, som i boken kallas för Peter, som utsatte dig för psykisk misshandel. I boken berättar du hur relationen såg ut och hur den utvecklades. Kan du berätta lite om var i livet du var när du och den här mannen inledde en relation?

Jag var ganska nyskild och tyckte det skulle vara kul att träffa en man, bli förälskad.

Vad var det, tror du, som fick dig att falla för den här mannen?

Att han verkade så snäll och att det kändes som att han verkligen hade koll på känslor och kärlek. Peter kändes skör på något sätt. Som en liten pojke och jag kommer ihåg att det skrämde mig lite i början men samtidigt tänkte jag att det bara skulle bli en sommarförälskelse. Jag vet att jag tänkte ”att den här mannen är ingenting att hålla i när det blåser.” Han var så annorlunda från den mannen jag skilde mig från.

Hur utvecklades relationen över tid?

Det blev en himlastormande förälskelse. Vi var i stort sätt jämt tillsammans när vi inte hade barnen. Men sen kom det krav på att jag bara skulle vara med honom. Han gillade inte att jag pratade om vänner eller att jag träffade dem. Så ganska snart höll jag tyst om träffar med kompisar, som jag kunde se när jag hade barnen eller skaffade barnvakt. Jag och Peter sågs i stort sätt bara varannan vecka, vilket var min räddning. Ganska snart var livet som en berg-å dalbana. Ömsom passion ömsom vrede och ilska. Om jag inte gjorde som han sa kunde han bara sticka och inte höra av sig på flera dagar.

Den här mannen var kontrollerande och bemötte dig med växelvis värme för att i nästa stund bemöta dig med kyla, kan du berätta lite om hur det här kunde yttra sig i er vardag?

Peter kunde ena stunden säga i telefonen att han längtade efter att ses, och när vi sågs var han avvisande. När jag frågade honom om vad det var kunde han säga ”men att du bara frågar vad det är visar hur lite du kan om kärlek och relationer.”

Vi kunde aldrig diskutera något. Om Peter anklagade mig för att inte komma i tid och jag sa ”men du var ju försenad en timme förra veckan” så skrek han oftast att jag skulle hålla tyst. Om jag inte gjorde det kunde jag sticka eller så hotade han med att göra det. Så jag lärde mig exempelvis att aldrig ifrågasätta.

I en destruktiv relation tappar man ofta bort sig själv. Hur såg det ut för dig?

Jag gjorde allt för att Peter skulle bli nöjd. Och för att inte reta upp honom. Jag trodde till slut att jag var värdelös när det kom till kärlek och relationer. Han sa att det var fel på mina barn, och till slut trodde jag på honom och började skälla på dem. Peter ville alltid ha sex och om jag någon gång sa att jag inte orkade, kunde han vara sur i dagar. Så jag tvingades ha sex minst en gång per dygn, vilket blev till ett helvete när vi flyttade ihop, då var det alltså varje dag! Han plockade ned det som var jag och sa att det var fel på den ena och det andra. Men där lyckades han inte helt.

Vad skulle du säga är tidiga varningstecken på att man befinner sig i en destruktiv relation?

Det absolut första varningstecknet är svartsjuka. Och att han alltid vill vara med dig. Kanske prata om att flytta ihop tidigt.

I en destruktiv relation pendlar man ofta mellan att tvivla på sina egna upplevelser, hoppas på att det ska bli bättre, bli besviken och sen på nytt få upp hoppet när man får lite kärlek.  Har du något råd till den som just nu sitter befinner sig i en relation där man ibland får uppleva värme och kärlek och ibland blir utfryst eller får stå till svars för saker som den andre anklagar en för?

Prata med en person du litar på. Eller med en kvinnoorganisation, de är proffs på att svara på frågor. Skriv upp allt han utsätter dig för! Gärna i en bok som du förvarar på jobbet. Gå tillbaka och kolla i den, för det du skrivit ljuger inte. Men det är svårt att ta steget att göra slut. För han har fått dig att tro att det är dig det är fel på, så du kommer alltid att tvivla, även efter att du gjort slut. Det är en svår väg att gå, men det går att lyckas – vi är många som gjort det!

Stort tack Lena för att du ställde upp på en intervju! För dig som vill läsa Lenas bok så finns den att hitta i bokhandeln och på bibliotek.

Jag kan varmt rekommendera den: https://giftigarelationer.com/2018/11/02/boktips-for-dig-som-lever-i-en-dysfunktionell-relation-helvetet-jag-kallade-karlek/ 

 

2 reaktioner på ”Intervju med författaren till ”Helvetet jag kallade kärlek” Lena Bivner: ”Han plockade ned det som var jag…”

  1. Maria Formichella skriver:

    Hej !
    Jag hetter Maria. Jag i dag vet inte varken ut eller in, jag lever med en svensk man som jag trodde var god och snäll, och mjuk utan på skalet. Men inte nog med det han är alkis och blir ännu ondare när han dricker. Vi har varit tillsammans i tio år, det har varit hemskt det sissta tiden. Han är avudsjuk att jag har en son i mitt tidigare liv. Vi är inte gifta och jag har inte barn med honom, tack och lov för det. Har slängt ut han ur mitt hus sen några veckor tillbaka, Har fått nog ut av honom. Har dålig hälsa på grund ut av att han har psykat mig och mitt liv, har dåligt självförtroende, har smärtor av stress i knäna , händer, är jämt trött, deppig, ångest, m.m. Han försöker att fortsätta att psyka mig med att försöka stoppa mitt liv långsamt. Han kontaktar min son och mina syskon och ljuger till dem om att jag är spykist sjuk och att jag träffar alkisar och att jag har börjat supa och knarka. Så min son ringer och oroa sig för mig och min syster ringer och oroar sig och skäller på mig och tror på den sjuka psykiska alkisen. Han är elak ond, svartsjuk på mitt liv. Han ger sig inte han hotar att ta min katt i från mig. Han gör mitt liv till ett rent helvete. Sen efter några dagar försöker han skriva gulliga medellanden. M.m. och tror att jag ska ta tillbaka ho.om. Jag kämpar att inte ge mig. Vill bli fri från honom. Jag mår skit dåligt att han inte kan lämmna mig i fred. Har tankar att ta livet av mig för att få ro. Men mina tankar slår om till att kämpa i mot hans tortyr i mot mig genom att han vill vinna att krossa mig ut av att anväda som ett vapen genom att nervardera mig genom att ringa min son och mina syskon.. han vill att jag ska förlora dem ochså som han har lyckas nästan göra helt, en del av de andra är förlorat, men inte min son, han litar fast på mig.. Han förre detta sambon vet vilka knappar han kan trycka på han vet hur han ska strö salt djupt i mina sår. Han vet hur mycket mun son betyder för mig och min familj.. Jag står i dag i stress, rädd, osäker, vet inte ut eller in längre… Tack ka köpa din bok snart.. vänliga hälsningar Maria.

    Gillad av 1 person

Kommentarer inaktiverade.