Hur kan jag vilja vara med en person som jag vet är oförmögen till kärlek?

Jag vet inte hur det är för dig. Jag vet bara hur det var för mig en gång i tiden. Kanske skiljer sig vår historia åt. Kanske inte.

Trots att jag instinktivt kände att det var något allvarligt fel relationen. Trots att jag såg att det var ett mönster som utspelade sig och att personen jag levde med var oförmögen till en äkta kärleksfull relation så var jag länge oförmögen att ta mig ur den dysfunktionella relationen. Jag stod inte ut med tanken. Varför?

För mig handlade det om mitt obearbetade livstema, se: https://giftigarelationer.com/2017/12/10/har-du-ett-livstema-och-vad-har-det-med-narcissisten-att-gora-del-1-av-2/ Det handlade om den nattsvarta rädslan att bli övergiven, och om den allt för tunga känslan av att vara en defekt person som ingen förmår älska på riktigt. Jag såg ju att han var trasig men kände att jag också på sätt och vis var det och att vi därför på något sätt passade ihop.

Jag kände inte tillräcklig kärlek gentemot mig själv för att skydda mina gränser eller ens veta vart de gick. Det här var det svarta hål mitt livstema skapat. Än mindre könde jag den självrespekt som behövs för att ta mig ur relationen där och då. Det var inte förrän jag fick barn som det ändrades. Kärleken till mitt barn ändrade spelreglerna.

Den kärlek jag inte kände för mig själv den kände jag för barnet. De gränser jag inte förmådde skydda för mig själv vaktade jag nu å mitt barns vägnar. Ilskan jag inte förmådde upparbeta för egen räkning kom. Det var då jag lämnade. Sedan dess har har mycket hänt. Jag har läkt längs med vägen och lärt mig var mina gränser går och lyssna på mig själv. Känslan av självrespekt och kärlek till mig själv har vuxit fram längs med vägen. Jag har funnit kärleken och landat på ett ställe där ömsesidiga och kärleksfulla relationer gror.

Ibland vet man skillnaden på rätt och fel men man känner den inte. Kanske kan det bara kan få vara så. Kanske kan man sätta gränser och agera med självrespekt och göra bra val för sig själv även när de egna känslorna inte riktigt hängt med på tåget. Ibland tar känslolivet tid på sig och kanske har du precis som jag ett livstema att arbeta dig igenom under tiden som du värnar och agerar kärleksfullt mot dig själv. Kanske faller känslorna på plats i efterhand.

Önskar dig en God Jul och oavsett hur du känner inför dig själv var snäll mot dig själv!